Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk musik - Engelsk teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1053
Engelsk teater
1054
— Under Elisabets regeringstid
infaller glansperioden av Englands
nationella musik. Vid hovet, där
under denna tid ett stort
hovkapell var anställt, idkades såväl
instrumentalmusik som sång;
madrigalen fick i England en
ovanligt kraftig blomstring. De
stora mästarna under denna tid
voro Thomas Tallis, d.
1585, kallad ”den engelska
kyrkomusikens fader”, hans elev
William Byrd, f. 1543, d. 1623,
såväl kyrkomusiker som klaver
-kompositör, John Bull, f.
1563, d. 1628, som drev den
homo-fona klaverstilen till dess höjd,
och Thomas M o r 1 ey, f.
1557, d. 1603, en av de förnämsta
madrigalkompositörerna. Under
Stuartarna började franskt
inflytande göra sig gällande, men
den nationella musiken stod
fortfarande högt, främst
representerad av Henry Purcell, f.
1658, d. 1695, en utomordentlig
instrumentalist och skaparen av
den engelska operan. — Under
1700-t. gjorde den italienska
operan sitt inträde i engelskt
musikliv. Hän del, som från 1712 till
sin död vistades i England, ledde
en tid den italienska operan samt
komponerade och uppförde i
England sina stora oratorier. Under
hela århundradet blev London
huvudmarknaden för italienska
och av Italien påverkade
kompositioner, under det den nationella
musiken hade svårt att göra sig
gällande. Det mäktiga
musikintresse, som alltifrån 1700-t :s
början härskade i England och som
ytterligare befästes genom en
mängd under 1700-t. stiftade
institutioner, kom att i
övervägande grad frikostigt protegera
främmande kompositörer. Under första
hälften av 1800-t. lyckades
visserligen den produktive engelske
operakompositören B i s h o p
tillvinna sig ett stort intresse, men
det är betecknande, att England
aldrig ägt någon nationell
operascen. Den ende engelske
kompositör under 1800-t :s början, som
haft något större inflytande utom
landet, är nocturnens skapare,
F i e 1 d. Först under de senaste
årtiondena har en nationell
pånyttfödelse skett; vid stora
musikfester i London, Gloucester och
Birmingham ha
mönsteruppfö-randen av engelska, monumentala
körverk ägt rum, och landets
egna kompositörer, ss. S u 11 i
-van, Hubert Parry, V i 1
-liers St anförd och E 1 g a r
ha blivit högt uppskattade även
utom sitt hemland.
Engelsk teater. Liksom i
övriga europeiska länder har i
England den moderna teatern
utvecklat sig ur medeltidens kyrkliga
drama. Då detta på 1400-t.
upptagits av städernas skrån och
gillen, vidgades dess omfång i
avsevärd grad, och mycket arbete
nedlades på dess sceniska
framförande. Varje skrå hade sin
avdelning i de stora dramserierna
att spela; scenen utgjordes av
stora sexhjuliga vagnar, som
drogos genom städernas gator. —
En skådespelarkonst i egentlig
mening utvecklades dock först
mot slutet av 1500-t. i samband
med den dramatiska litteraturens
uppsving. Åtskilliga
teatertrupper verkade under denna tid; dels
spelades en mängd festspel,
pantomimer, baletter o. d. vid
hovets festligheter, dels
uppfördes tragedier, lustspel och farser
på de publika teatrar, som nu
uppstodo. Flera sådana funnos i
London, ss. The Globe och The
Swan (vars utseende vi känna
genom en samtida teckning). Till
grundplanen voro dessa teatrar
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
