Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enghien, Louis Antoine Henri de Bourbon-Condé - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1059
England
1060
Louis, hertig av Enghien. Målning av
Louis Petit(?).
indignationen över detta brott
mot folkrätten påskyndade
utbrottet av det tredje
koalitionskriget mot Napoleon.
England, s. och mell. delen av
Storbritannien. E. är den
ur-spr. kärnan i nuv. konungariket
Storbritannien och Nord-Irland
samt i Brittiska riket.
Benämningen E. användes också ofta i
dagligt tal för att beteckna detta
välde. 151,094 kvkm. 37,885,000
inv. — Historia. Någon säker
kännedom om E:s urbefolkning har
icke vunnits. Under den yngre
stenåldern synes den ha bestått
av iberiska stammar, som under
bronsåldern följdes av en keltisk
stam, britterna (se d. o.), efter
vilka ön fick namnet Britannien
och som bebodde dess allra största
del. Genom Pytheas (se d. o.) vet
man, att tenn redan på 300-t. f.
Kr. exporterades från E. till
Gallien. E. blev närmare känt genom
de expeditioner, Caesar 55 och 54
f. Kr. företog dit för att hindra
britterna att bispringa sina
galliska stamförvanter. Efter en del
strider följde ett slags
underkas
telse och Caesar återvände till
Gallien. — Romartiden (43
e. Kr.—410). Först under
kej-sar Claudius’ regering företogo
romarna ett verkligt
erövrings-försök 43 e. Kr., vilket
fullbordades omkr. 80 av Agricola efter
ett segt och långvarigt motstånd.
Erövringen medförde ökad
kultur och allmän blomstring.
Befolkningen romaniserades
tämligen hastigt och de till kamp
eggande druiderna (se d. o.)
förföljdes. Till försvar mot de vilda
kaledonierna i n. Skottland
byggde Agricola en vall mellan Clyde
och Forth; en annan byggdes
mellan Solway och Tyne av
Ha-drianus. En kristen kyrka
organiserades på 300-t., men
hedendomen fortbestod vid sidan därav.
Vid germanernas anstormande
mot romarriket kunde det
avlägsna Britannien ej försvaras.
Gång efter annan drogos trupper
därifrån, och slutligen (410)
förklarade Honorius britterna fria
från beroende av kejsaren. —
E. under angelsachsarna
och danskarna (410—1066).
Även E. var nu prisgivet åt
germanerna, som vid 400-t:s mitt
underlade sig landet. Man
särskiljer minst 3 erövrarstammar:
jutar, sachsar och angler. Först
senare uppkom namnet
angel-sachsar. Den föga kända
kampen anses ha börjat 449, då
två jutska hövdingar, Hengist
och Horsa, satte sig i besittttning
av ön (nu udden) Thanet i Kent.
Striderna fortgingo mellan
inkräktarna och urbefolkningen till
600-t: s början, då britterna till
stor del voro uppblandade med
germanerna L utrotade och de
återstående tillbakaträngda till
Cornwall, Wales och Strathclyde.
Deras språk blev i det närmaste
utrotat; kristendomen gick under.
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
