Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En suite ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1093
En suite—Entente
1094
En suite [äg sui’tt], fr., i
följd.
Ensymmetrisk, se S y m
-m e t r i.
Ensädesbruk, se
Växtföljd.
Entablement [arjtabloma’ng],
fr., bjälklag; den byggnadsdel,
som vilar på kolonnerna och i
sin tur uppbär taket. Se K o
-lonnordning.
Enta’da, släkte av tropiska
ärtväxter (fam. Legumino’sae).
E. sca/ndens har ända till 1 m.
långa och 10 cm. breda, ledade
baljor. Baljleder och frön av
denna art föras ofta av
Golfströmmen till norska kusten. Även i
torvmossar på Tjörn i Bohuslän
ha frön anträffats, vilket synes
tyda på att Golfströmmens
förlopp förr varit annorlunda.
E’ntasis (grek., böjning),
ansvällningen hos det doriska
kolonnskaftet, vars kontur bildar
en svagt utåtböjd linje. Jfr
Kolonnordning.
Enteleki’ (grek. entele’keia,
verksamhet), som filosofisk term
först använd av Aristoteles
såsom beteckning för den i ett
väsen inneboende kraften att
gestalta sig i enlighet med
väsendets egenartade bestämmelse eller
ändamål. Så är själen E. för
kroppen.
Entente [aijta’jgt], fr.,
samförstånd; i politiskt språkbruk
benämning för ett vänskapligt
förhållande mellan stater. I denna
mening användes uttrycket
särskilt om den entente c o r
-diale [kårdiaTl] (hjärtliga E.)
mellan Storbritannien och
Frankrike, som grundar sig på det
s. k. ententefördraget
1904. Det har sedan överflyttats
till att beteckna även den
maktgrupp, som uppstått genom detta
fördrag och ett liknande mellan
Storbritannien och Ryssland
1907. — E:s främsta
upphovsmän äro å fransk sida Delcassé
och Paul Cambon, å brittisk
konung Edvard VII och lord
Lansdowne. Delcassé, som ansåg
motsättningen mot Tyskland
oförsonlig, sökte vidga grundvalen för
den trygghet, som Frankrike
eftersträvat genom sitt förbund
med Ryssland 1891, och var
tillika angelägen om att
förhindra ett tyskt-brittiskt
närmande. När han 1898 blev fransk
utrikesminister, inriktade han
sig därför på att varaktigt
undanröja orsakerna till de
upprepade konflikterna med
Storbritannien. De gjorda närmandena
besvarades till en början icke
från engelskt håll. Drottning
Viktoria och lord Salisbury
fullföljde den traditionella politiken
att hålla England fritt från
europeiska förpliktelser, och de
ansatser till en omläggning, som
omkring 1900 förmärktes, gingo
närmast ut på en
överenskommelse med Tyskland, dit
Viktorias sympatier gingo. Efter
tronskiftet i England 1901 och lord
Lansdownes övertagande av
utri-kesledningen 1902 blev man i
London mera intresserad för de
franska planerna. Den tyska
obenägenheten att binda sig liksom
svårigheten att acceptera vissa
från tyskt håll föreslagna villkor
samverkade med de nya brittiska
ledarnas personliga sympatier
för Frankrike. 1903 tog
närmandet ett stort steg framåt vid
konung Edvards besök i Paris i
maj, och 14 okt. s. å. avslöts ett
franskt-engelskt
skiljedomsför-drag. 8 april 1904 slöts ett
formligt fördrag, vars grundläggande
dokument innehåller uppgörelse
om fiskerättigheterna på
Newfoundland, om vissa gränser i
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
