Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epidemisjukhus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1115
Epifanes—Epigoner
1116
Epifytisk ormbunke, växande på en
trädstam. Två slags blad: långa, som
ombesörja assimilationen, samt korta
och breda, som samla vatten och jord,
blandning av järn. E. är till
färgen vanl. grön, mera sällan
svart-aktig 1. röd, samt förekommer på
sidorna av gångar i graniter,
dia-bas- ocli gabbrobergarter, ofta ss.
omvandlingsprodukt även i själva
bergarten.
Epi’fanes, grek., ”den
gudomlige”, hedersnamn för A n t i o
-kos IV av Syrien och P t o
lema i o s V av Egypten.
Epifani’a (grek. epifa’neia,
uppenbarelse), den kyrkliga
högtid, som hos oss är känd under
namnet Trettondedagen (se d. o.).
Epifa’nios, f. omkr. 315, d.
403, österländsk kyrkomän,
biskop i Salamis på Cypern från
367, ivrig förkämpe för
ortodoxin, särskilt gentemot
Orige-nes’ lärjungar. Av E:s hand
finnes bl. a. bevarat ett stort
kättar-bekämpande arbete, Panarion,
vilket röjer stor kritiklöshet men
dock har värde, bl. a. genom
talrika citat ur numera förlorade
skrifter.
Epify’ller (av grek, epi’, på,
och fyTlon, blad), se E p i f y t e r.
Epify’s (grek, epi’fysis,
vid-växt), se B e n och Hjärna.
Epifyter (av grek, epi’, på,
och fyto’n, växt), växter, som
leva på andra växter utan att
dock hämta sin näring från dessa
(jfr Parasit). Växa de på
bladen (som fallet är med vissa
alger, svampar, lavar och
mossor), kallas de även epi
fy’1-1 e r. E. kunna genom sitt
levnadssätt bättre utnyttja solljuset
än växter på marken men
utsättas också lättare för torka och
försvårad näringstillförsel. De
äro därför vanliga i tropiska och
tempererade regnskogar, där
fuktigheten är tillräcklig även för
högre växters behov av vatten.
Ofta äga de även särskilda
behållare 1. cisterner, bildade av
bladen, där vatten och multnande
växtdelar kunna samlas och
sedermera utnyttjas (näst- och
c i s t e r n e p i f y ter).
Tropikernas högre E. utgöras till största
delen av ormbunkar, orkidéer och
(i Syd-Amerika) bromeliacéer. I
Sverige kunna vanl. blott lägre
kryptogamer uthärda epifytiskt
levnadssätt (alger, lavar och
mossor på äldre trädstammar).
Epige’isk (av grek, epi’, på,
och ge, jord), se G r o n i n g.
Epigene’s, E p i ge’ n e s i s
(av grek, epi’, åter, och ge’nesis,
uppkomst), se P r e f o r m a
-tionsteorin. — E p i g e n
e’-t i s k kallas en geologisk
bildning, som är yngre än dess
närmaste omgivning. En e p i g e n e
-tisk malm är alltså yngre än
sidostenen. Jfr Syngenetisk.
Epiglo’ttis, se
Struphuvud,
Epigo’ner (grek. epi’gonoi,
senare födda), grekiska
sagohjäl-tar, se Oidipussagan. ■—- E.
kallas numera efterföljare och
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
