Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik, svenska konungar - 11. Erik XIV - Erik, svenska furstar - 1. Erik Emundson - 2. Erik, Stenkils son - 3. Erik Birgersson - 4. Erik Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1155
Erik
1156
sentligt inskränktes. Vid sin
kröning 1561 lät han upphöja de
förnämsta av högadeln till grevar
och friherrar samt tilldela dem
mindre förläningar. E. ökade
dock ej adelns makt utan
bibehöll dess tunga
rusttjänstskyl-dighet. I den 1560 inrättade
”kungliga nämnden”, en
överdomstol, vars åklagare var E:s
rådgivare Göran Persson, fick
konungen ett lydigt redskap mot
misshagliga stormän. I Sveriges
utrikespolitik innebar E:s
tron-bestigning en ny epok genom
Sveriges besittningstagande av
Estland 1561, varigenom Sverige
invecklades i striderna om Tyska
ordens forna länder. Härigenom
kom han i konflikt med brodern
hertig Johan, som i förbund med
Polen sökte föra en självständig
politik i östersjöprovinserna.
1563 blev brytningen fullständig.
E. sände en här till Finland, lät
fängsla brodern och indrog hans
län till kronan. S. å. hade E.
genom sin östersjöpolitik samt
genom sitt inskridande mot den
danske konungen, för att denne
förde Sveriges ”tre kronor” i sitt
vapen, råkat i krig med
Danmark (se Nordiska
sjuårskriget), och till Sveriges
motståndare slöto sig även Lübeck
och Polen. Under kriget
arbetade E. energiskt på
organiserandet av Sveriges försvar till
lands och sjöss och på
brytandet av fiendens
handelsblockad. Själv företog han upprepade
krigståg till Halland, vilka dock
ej medförde något resultat. På
grund av motgångarna i kriget
till lands växte E:s sjukliga
misstänksamhet mot sina
underordnade, och särskilt hans hat
mot adeln underblåstes av den
nästan allsmäktige Göran
Persson. E:s misstanke, att den
mäk
tiga Stureätten skulle
undantränga Vasaätten på tronen, ledde
till de ohyggliga Sturemorden, då
han 1567 i ett anfall av
vansinne lät mörda Svante, Nils och
Erik Sture m. fl. adelsmän. E.,
som efter morden en tid var fullt
sinnessjuk och nödgats överlämna
regeringen åt rådet, ingick sedan
förlikning med högadeln och sökte
försoning med hertigarna. Detta
omöjliggjordes likväl genom att
E. — för att skaffa sig legitima
arvingar — 1567 lät upphöja sin
lågbördiga älskarinna Karin
Månsdotter till rikets drottning.
I juli 1568 ingingo hertigarna
Johan och Karl en
sammansvärjning i Vadstena, och understödda
av adeln, tågade de mot
Stockholm, som i sept. s. å. intogs. E.
avsattes och hölls sedan fången
på olika platser, bl. a. Gripsholm.
Upprepade försök att befria
honom ledde till att Johan III 1575
förmådde rådet och några
biskopar att tillåta, att E. i händelse
av uppror skulle avdagatagas, och
troligt är, att E: s död på örbyhus
1577 orsakats av gift.
Erik, svenska furstar. — 1.
E. Emundson härstammade
trol. på kvinnolinjen från Erik
Segersäll. Efter Stenkils död
omkr. 1066 sökte det hedniska
partiet uppsätta honom på
tronen. De kristna uppställde då
Stenkils äldste son Erik som
motkonung, och en tronstrid
uppstod, varunder båda stupade. —■
2. E., Stenkils son. Jfr E. 1. — 3.
E. Birgersson, d. 1276, son
till Birger Jarl, understödde sin
äldre broder Magnus Ladulås i
dennes strid mot konung
Valdemar. Efter Magnus’
tronbestig-ning (1275) upphöjdes E. till
hertig. — 4. E. Magnusson,
f. omkr. 1282, d. 1318, son till
Magnus Ladulås, fick
Söderman
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
