Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fabius - 1. Quintus Fabius Maximus Rullianus - 2. Quintus Fabius Maximus - 3. Quintus Fabius Pictor - Fabliau, fableau - Fabre - 1. Jules Henri Fabre - 2. Ferdinand Fabre - Fabre d’Églantine, Philippe - Fabri, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1343
Fabliau—Fabri
1344
synes ha haft stor betydelse.
Under ett krig mot etruskerna säges
306 Fabier ha nedhuggits 477 f.
Kr. — 1. Quintus F.
Maximus R u 11 i a nu s vann 295 f.
Kr. den avgörande segern vid
Sentinum mot de förenade
italiska folken. — 2. Quintus
F. Maximus förde befäl i
andra puniska kriget, 217 f. Kr.
som diktator, varvid han genom
sin försiktiga, men kloka
krigföring fick öknamnet C u n c t
a’-tor (sölaren). — 3. Quintus
F. P i c t o r, den äldste romerske
historieskrivaren, omkr. 200 f.
Kr. Hans nu förlorade annaler
ha bearbetats av Polybios.
Fabliau [fabliå’], fableau
[fablå’] (av fable, fabel), kort
versifierad skämtsam berättelse,
som blomstrade särskilt i den
franska litteraturen från 1100-t:s
mitt till början av 1300-t. Arten
var troligen utomordentligt rik,
men blott omkr. 150 F. äro
bevarade. Författarna voro
vanligen urspårade studenter, vilka
som joglearer drogo omkring och
föredrogo sina dikter på
marknadsplatserna. Karaktäristiskt
för F. är det skabröst komiska
innehållet. Giriga präster,
otrogna hustrur, dumma borgare,
enfaldiga 1. knipsluga bönder
(vi-lains) äro ständigt återkomman-
Spisande borgare. Miniatyr ur en fransk
fabliauhandskrift. 1300-t.
de typer, som tecknas med
åskådlig realism. F. finnes även i
Tysklands, Englands, Italiens
m. fl. länders
medeltidslitteratur; i vad mån denna diktning
står i beroende av den franska
är omtvistat. Boccaccio, Chaucer
och i senare tid La Fontaine
m. fl. ha hämtat motiv ur
fabliaudiktningen, som även ofta
går igen i farsen och komedin.
Fabre [fabr]. 1. J u 1 e s H e
n-r i F., f. 1823, d. 1915, fransk
naturvetenskapsman, en av
nutidens främsta insektbiologer.
F:s främsta arbete är Souvenirs
entomologiques (10 bd, 1877—
99). — 2. Ferdinand F., f.
1830, d. 1898, fransk författare,
känd för sina skildringar ur
allmogens och lantprästernas liv
(L’Abbé Tigrane, 1873; Abbé
Tig-ranes, 1902). — 3. Émile F., f.
1870, fransk dramatiker, har
särskilt behandlat sociala ämnen,
ofta i satirisk form. F. är sedan
1914 direktör för Théåtre
fran-gais och ledde bl. a. dess gästspel
i Sthlm 1922.
Fabre d’Églantine [fabr [-deg-lai)ti’nn],-] {+deg-
lai)ti’nn],+} P h i 1 i p p e, f. 1750,
d. 1794, fransk författare och
re-volutionsman. F:s huvudsakligen
dramatiska författarskap är
moraliserande i rousseauansk anda.
Han deltog i det politiska
klubblivet under revolutionen, anslöt
sig närmast till Danton och
ivrade som led. av
välfärdsutskottet för revolutionskalendern (se
d. o.), vars dags- och
månads-namn är hans skapelse. 1794
anklagades han med orätt för
underslev och avrättades.
Fabri, Johannes, d. 1496,
den förste svenske boktryckaren,
ägde 1495 ett tryckeri i Sthlm.
Se Boktryckarkonst sp.
215.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
