Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fackföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1355 Fackföreningar 1356
Till landsorganisationen icke
anslutna förbund torde vid
årsskiftet 1922—-1923 tillsammans
ha ägt c:a 80,000 medlemmar,
fördelade på ett 1,000-tal F. Mest
betydande voro:
textilarbetar-(15,736 medl.),
lantarbetar-(5,760), lokomotivmanna- (5,115),
elektriska (4,200),
postmanna-(3,899), försvarsverkens civila
personal- (3,452) och
hotell-och restaurangpersonalförbunden
(2,256). — Vid 1920 års utgång
utgjorde samtliga förbunds och
landsorganisationens
kapitalbehållning 15,592,482 kr., varav
landsorganisationens
kapitalbehållning vid samma tid utgjorde
2,326,841 kr., de till
landsorganisationen anslutna förbundens
sammanlagda kapitalbehållning
10,530,270 kr. och de till
landsorganisationen icke anslutna
förbunden 2,735,371 kr. — Alla dessa
förbund representera den s. k.
reformistiska riktningen.
I skarp motsättning till denna
står syndikalismen (se
d. o.), företrädd av Sveriges
arbetares
centralorganisation (S. A. C.), bildad
1910. Medan man inom den s. k.
reformistiska
fackföreningsrörelsen lagt tyngdpunkten i
förbunden, d. v. s. centraliserat
ledningen av verksamheten, har
man inom den syndikalistiska
rörelsen bemödat sig om att
åstadkomma ett decentraliserat
system med tyngdpunkten lagd
inom de lokala
sammanslutningarna direkt hos medlemmarna.
Organisationstekniskt skiljer sig
den syndikalistiska rörelsen från
den reformistiska på så sätt, att
de lokala sammanslutningarna
icke avgränsats yrkes- 1.
industrivis utan utsträckts till att
omfatta alla på orten bosatta
medlemmar utan hänsyn till yrke
1. sysselsättning. Dessa
sammanslutningar benämnas lokala
s a m o r g a n i s ationer (L. S.)
och anslutas direkt till
centralorganisationen. Den senare är
uppdelad i s. k.
industridepartement, vilka närmast
motsvara de reformistiska
industriförbunden, ehuru de icke
äro utrustade med samma
befogenheter. I fråga om taktiken gör
den syndikalistiska riktningen
anspråk på att vara radikalare
än den reformistiska. Den har
bl. a. accepterat sabotagen (se d.
o.), ”kampen på arbetsplatsen”,
medan man inom den
reformistiska rörelsen anser, att den
regelrätta strejken är den mest
ändamålsenliga. S. A. C. ägde 31 dec.
1922 30,832 medlemmar,
fördelade på 471 lokala
samorganisa-tioner. Den är ansluten till den
syndikalistiska internationalen i
Berlin, Internationella
arbetarassociationen (se
International). — I vårt
land ha de s. k. reformistiska F.
alltid upprätthållit intima
förbindelser med det
socialdemokratiska partiet. De lade grunden
till detta parti, och i ett stort
antal fall äro de fortfarande
anslutna till detsamma genom
partiets lokalavdelningar,
arbetarkommunerna. De
syndikalistiska organisationerna
fördöma detta samarbete, vilket man
även på kommunistiskt håll
försöker motverka genom att förmå
F. att ansluta sig till en av
det kommunistiska partiet 1919
bildad organisation, benämnd
Fackliga
propagandaförbundet, som står i
förbindelse med den röda f a c k
-föreningsinternationa-1 e n i Moskva (se
International). Propagandaförbundet ägde
1 jan. 1922 5,450 medlemmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
