Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Far west ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1425
Far west—Fasaner
1426
Far west [fa oe’st], eng.-,
”fjärran västern”, västra delen
av För. Stat.
Farväl, Kap F., Cape
F a r e w e 11, bergig ö vid
Grönlands sydspets.
Faryngi’t (av grek. fa’rynx,
svalg), svalginflammation. Akut
F. är vanl. förbunden med
likartad åkomma i luftstrupen och
luftrören. Kronisk F. är ett
vanligt symtom av kronisk rubbning
i matsmältningen, är förenad
med torrhet i halsen, förorsakar
ofta besvärande torrhosta.
Svårare former erfordra läkarvård.
Fas. 1- F. (grek, fa’sis, av
fai’nem, Synas, fr. face), ansikte,
framsida, skifte, skede (i
utvecklingen, jfr Faser). —
Elektro-tekn. Fas, Effektfaktor, se
Elektrisk ström. — Kem.
Se Gibbs, W. — 3. F. (lat.
fas), gudomlig rätt; det tillåtna.
— Per fas et ne’ fas, ”med
rätt och orätt”, obekymrad om
medlen.
Fasad (fr. fagade, av lat.
fa’cies, ansikte), en byggnads
sida, företrädesvis den, på vilken
huvudingången är belägen. —
F a s a d t e g e 1, på särskilt sätt
ytbehandlat tegel till
fasadbeklädnad utan döljande putslager.
Fasa’ner, namn på ett antal
Fasan fåglar med
långsträckt kropp och ofta mycket
lång stjärt. Hanarnas
fjäderskrud är brokig och färgprålande,
honornas vanl. brunspräcklig. F.
leva i skogs- och buskmark och
tillbringa natten i träd. Arterna
av släktet Phasia’nus från s.ö.
Europa och Asien ha huvudets
sidor mer 1. mindre nakna;
tupparna ha två fjädertofsar på
huvudet. Stannfåglar. Vanlig F.
1. ädelfasan, Phasianus
co’l-chicus, härstammar från v. Asien.
Tuppen har biåsvart, metallglän-
Ädelfasan. Längd 80 cm., varav
stjärten 40 cm.
sande huvud, vars nakna
sidopar-tier äro röda och svartprickiga.
Ryggen rödbrun med gulvita
fläckar, bröstet glänsande kopparrött
med svarta fjäderkanter, buken
svart, vingarna brunaktiga med
svarta och gula fläckar, stjärten
gråbrun med svarta tvärband.
Hönan är brunspräcklig med
röd-aktiga halsfjädrar. Hanarna av
ringfasan, Phasianus
torqua’-tus, från öst-Asien, och
mongolisk F., Phasianus mongo’licus,
Central-Asien, skilja sig från
föreg. bl. a. genom en vit halsring.
Hos grön F., Phasia/nus
versi’-color, äro huvud, hals och bröst
glänsande grönsvarta. Dessa och
andra arter blevo urspr. införda
till mell. och v. Europa för
jaktändamål och hållas även i
fångenskap i s. k. f a s a n e r i’ e r. De
nuvarande ”jaktfasanerna” äro
ofta korsningar mellan arterna.
Även i Sverige: i Skåne och
norrut till Uppland, finnas förvildade
F. Fridlysta. Ännu praktfullare
äro tupparna hos en del
kinesiska, även till Europa förda F.
Av dessa är kungsfasanen,
Phasianus reeve’si, en av de
största. Längd c:a 2 m., varav
stjärten är c:a 1,5 m. Guldfasanen,
Chryso’lophus pi’ctus, bär på
huvudet en guldgul fjäder huva och
omkring halsen en orangeröd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
