Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1447 Fattigvård 1448
Elberfeldsystemet (så
benämnt efter den i Elberfeld
1852 av kommerserådet Daniel
van der Heydt genomförda
organisationen av stadens F., vilken
vid F:s utövande i stor
utsträckning anlitat frivillig hjälp av
lämpliga samhällsmedlemmar).
Vårdarna, av vilka var och
en får sig tilldelat ett mindre
lokalt område och ett fåtal
un-derstödsfall, sammanslutas
vanligen i krets- 1.
distriktsstyrelser, som ha att till
fattig-vårdsstyrelsen avgiva förslag till
hjälpåtgärder och stundom själva
kunna meddela F., dock i regel
icke besluta om intagande å
anstalt. Motsatsen till
vårdar-systemet plägar kallas
tjänstemannasystemet; här är det
avlönade tjänstemän, som utföra
det egentliga fattigvårdsarbetet.
En mellanställning intager det
s. k. blandade systemet,
som förenar de båda nyss nämnda
systemens fördelar och vid vilket
särskilt den förberedande
undersökningen beträffande behovet
och rätten till F. lagts i avlönade
tjänstemäns händer. Denna
organisation av den öppna F. är
numera den i städerna vanligaste.
— Fattigvårdssamhälle skall
ha möjlighet att på kommunal
anstalt (vanl. kallad
ålderdomshem) bereda vård åt
un-derstödstagare, vilka ej lämpligen
kunna understödjas i hemmet 1.
utackorderas. Ett stort antal
dylika ha redan kommit till stånd,
ehuru anstalt svården först 1929
behöver vara definitivt ordnad.
De moderna ålderdomshemmen
uttränga alltmera
fattiggårdarna (försörjningshem i
förening med jordbruk). Lagen
föreskriver också ett nytt slag av
anstalter, arbetshem, vilka
av landsting och större städer
skola uppföras för
omhändertagande av försumliga
försörjnings-pliktiga och från
ålderdomshemmen utgallrade, svårhanterliga
understödstagare. Vid slutet av
1923 äro 3 dylika i verksamhet.
Arbetshemmen ersätta delvis de
förut befintliga
arbetsinrättningarna och
arbetshusen, vari de, som stodo
under fattigvårdsstyrelsens
husbondevälde, genom arbete fingo
avbetala skuld till fattigvården.
Emellertid plägade även andra
understödstagare intagas i dessa
anstalter. Fattigvårdsstyrelsen är
skyldig att vid behov bereda
understödstagare vård på
specialanstalt. Lagen innehåller
ytterligare en del bestämmelser,
avsedda att åstadkomma förbättrad
vård av de utav F.
omhändertagna barnen. — Den viktigaste
nyheten i 1918 års fattigvårdslag är
införandet av
statsinspek-t i o n av F. Denna utövas dels
av statens
fattigvårdsin-s p e k t ö r, som är chef för
socialdepartementets byrå för
fattigvårds- och barnavårdsärenden,
dels av ett antal
fattig-vårdskonsulenter, vilka
äro tjänstemän hos K. B. och
utöva inspektionsverksamhet inom
var sitt distrikt. Inspektionens
viktigaste åliggande är att
meddela råd och upplysningar till
fattigvårdsstyrelserna. — År
1921 var antalet av F.
understödda i Sverige 253,078, av vilka
106,035 tillhörde städerna.
Under-stödstagarnas antal utgjorde 4,2 5
% av folkmängden i hela riket (i
städerna 6,02 % mot 3,51 % på
landsbygden). Av hela antalet
understödstagare voro 33,790
direkt understödda barn, 155,030
äldre personer och 64,258 s. k.
tillhörande barn (d. v. s.
minderåriga, hemmavarande barn,
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
