Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1593
Finland
1594
mötesgående visades till en
början av den nya ryska regeringen,
men snart uppstodo konflikter
mellan denna och F:s lantdag,
som nu åter sammanträdde.
Lantdagen, som genom valen 1916
erhållit en knapp socialistisk
majoritet, sökte ytterligare
försvaga banden mellan F. och
Ryssland bl. a. genom lagen av
18 juli 1917, som bestämde, att
alla F: s inre angelägenheter
endast skulle avgöras av
lantdagen. I en adress förklarade denna,
att F. endast varit underdånigt
de ryska tsarerna, men att detta
band nu genom kejsardömets fall
brustit. Ryska regeringen
upplöste då lantdagen och utskrev
nya val i okt. Vid dessa vunno
de borgerliga partierna
majoritet. Socialisterna sökte nu
genomdriva sina sociala krav
genom revolutionära medel och
samarbetade med de ryska
bolsje-vikerna. Den radikala flygeln
av partiet (de ”röda”) fick
överhanden och begynte organisera
väpnade ”röda garden”. I nov.
igångsattes strejker, följda av
plundringar, mord och överfall.
Samtidigt hade bolsjevikerna
kommit till makten i Ryssland,
varför planerna att vinna full
oavhängighet alltmer omfattades
av de borgerliga partierna. På
personlig föredragning inför
lantdagen av regeringens chef, senator
P. E. Svinhufvud, beslöt denna (6
dec. 1917) F:s förklarande för
en självständig stat. —
Självständighetstiden. Den
nya staten erkändes de första
dagarna av 1918 av den ryska
regeringen, 4 jan. av den svenska
och den franska. För de
revolutionära elementen i F. var detta
av föga vikt, och de beslöto att
begagna tillfället, innan
upphetsningen lagt sig och de i landet
förlagda ryska trupperna
bort-dragits. 27 jan. utbröt det röda
upproret och erhöll omedelbart
materiellt och moraliskt stöd av
bolsjevikregeringen. Kort förut
hade från borgerligt håll de
första åtgärderna vidtagits för
att i Österbotten få till stånd en
”vit” krigsstyrka för att stödja
den lagliga samhällsordningen
och kravet på avlägsnandet av
den ryska soldatesken. I hast
skapades en hel vit armé, som
ställdes under generalen G.
Man-nerheims befäl. En del av
regeringen hade lyckats fly från
huvudstaden och förläde sitt säte
till Vasa. I Helsingfors
fungerade en röd ”regering”, bland vars
”kommissarier” f. d. senatorn O.
Tokoi, K. Manner och Y. Sirola
voro de förnämsta. Försök att
förmå Sverige att aktivt
understödja de vita strandade på den
Edénska regeringens motstånd,
men på frivillig väg kom
understöd i rikt mått den hårt
ansatta vita armén till del. Med
Tyska riket avslöt regeringen ett
förbund, som medförde
avsändandet av en tysk flotta och en
landstigningskår på 10,000 man
under generalmajor K. v. der
Goltz, vilken 3 april landsteg vid
Hangö. I avsikt att samverka
med denna kår och draga de
röda stridskrafterna mot n. hade
Mannerheim med delar av sina
stridskrafter igångsatt en
offensiv mot det av starka röda
krafter hållna Tammerfors, som
intogs 6 april. Utan svårare
motstånd kunde v. der Goltz nu
besätta Helsingfors. Mannerheim
koncentrerade nu till ö. Karelen
under general Löfström 30,000
man, vilka i slutet av april
besegrade de röda stridskrafterna
därstädes och stormade Viborg,
härmed avbrytande de rödas
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
