Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flamländska språket och litteraturen - Flamländsk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Flamländsk konst
110
och Tongeren fram till floden
Meuse. Om språkens fördelning på
befolkningen i Belgien se d. o. sp.
1233—34. — Flamländskan skiljer
sig från holländskan genom en rad
typiska särdrag, som dels ha sin
förklaring i de dialekter, ur vilka
den framgått, dels i det
flamländska folkets historia. Med
Antwer-pens fall 1585 hade Flandern, som
tidigare varit dominerande i
litteraturen, lösts från de nu
livskraf-tigare nordliga landsdelarna och
isolerats under främmande
herravälde, och sedan Belgien 1795
införlivats med Frankrike, var
flamländskan knappast mer än en
folkdialekt. Föreningen med
Holland 1815—30 gjorde ej någon
ändring häri, och efter
skilsmässan från Holland proklamerades
t. o. m. franskan som landets enda
officiella språk. Som reaktion
häremot uppstod under ledning av J.
F. Wi llems (se d. o.) den
flamländskarörelsen, de
Vlaamsche beweging, vars
närmaste mål, större likformighet
mellan de flamländska och
holländska skriftspråken,
förverkligades genom en rad
språkkongresser. Sedan 1898 är
nederländskan 1. flamländskan i Belgien
officiellt erkänd som
likaberättigad med franskan. En huvudort
för de flamländska strävandena
är Gen t med sin 1886 stiftade
flamländska akademi; dess
universitet förvandlades till ett
flamländskt under den tyska
invasionen 1916—18, och nyligen har
det delats på en fransk och en
flamländsk sektion (okt. 1923).
— Den nyflamländska
litteraturen börjar med Willems och hans
samtida 1. efterföljare, av vilka
främst må nämnas H. C o n s c i
-e n c e. En verkligt stor diktare
får Flandern först i G u i d o G e
-z e 11 e. Med denne inträder en på-
nyttfödelse av den flamländska
litteraturen, som i sin senare
utveckling, från omkr. 1890, även får
mer känning med den allmänna
europeiska, i nära anslutning till
nyare strömningar inom den
holländska litteraturen. Mera kända
namn äro prosaförfattarna F. L
a-teur (f. 1871, pseud. Stijn
Streuvels) och C. Buysse
(f. 1859) samt lyrikerna P.
Langendonck (f. 1862) och
K. van de Woestyne (f.
1878). På det vetenskapligt
litterära området märkas
konsthistorikern M ax R o o s e s och Paul
F r e d e r i c q, en av den
flamländska rörelsens ledare.
Flamländsk konst. Efter den
politiska skilsmässan i slutet av
1500-t. mellan n. och s.
Nederländerna (se d. o. och Belgien
sp. 1240) utvecklades i de senare,
Spanska Nederländerna, ung. nuv.
Belgien, en främst av flamländare
uppburen konst, som bestämt
skilde sig från den holländska, och
som under 1600-t. nådde en
storartad blomstring. Dessförinnan
bildade n. och s. Nederländerna
även konsthistoriskt en enhet, i
vilken under en tid även det med
Nederländerna politiskt
samhörande Burgund (se d. o. sp. 785
och Belgien sp. 1238) ingick.
Den konst, vanl. kallad den
gammalnederländska, som under
1400-och 1500-t. utvecklades inom detta
område och som efter bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
