Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flamländsk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Flamländsk konst
116
Danae. Målning av Jan Gossaert.
(München.)
ar kännetecknas av dramatisk
kraft och realistisk skärpa, medan
Memling företräder en mera
individualiserande och lyriskt
betonad riktning, till vilken
också Gerard David ansluter
sig. Denne, som var från n.
Nederländerna, hade även betydelse
för landskapets utveckling i
naturalistisk riktning. — 15 0 0- t.
I byggnadskonsten fortlevde de
gotiska formerna långt in på
1500-t. men uppblandades allt
mer med från den italienska
renässansen hämtade element,
särskilt märkbara i
dekorationsmoti-ven. Vid århundradets mitt
verkade Cornelis Floris, som
byggde rådhuset i Antwerpen (se
ill. till d. o.) och genom att
anpassa renässansstilen efter de
inhemska förutsättningarna
lyckades föra den nationella
traditionen vidare. För ornamentiken,
såväl i arkitektur som konstslöjd,
blev Vredeman de V r i e s’
verksamhet av största betydelse.
Han utgick från
groteskornamen-tiken, som han omvandlade till
yppiga beslags- och rullornament
i barock anda. —
Bildhuggar-konsten följde arkitekturen tätt i
spåren och visar ofta en starkt
italienskt påverkad formgivning. —
I början av 1500-t. var Antwerpen
den ledande orten inom måleriet.
Det största namnet är Q u i n t e n
M a t s y s, särskilt betydelsefull
därför, att genom honom
genremåleriet erhöll en jämbördig
ställning med det religiösa måleriet.
Av stor betydelse för
landskaps-konsten var P a t i n i r, som
fullföljde de av Gerard David givna
uppslagen. Vid mitten av 1500-t.
förvandlades det nederländska
måleriet allt mer till en själlös
efterklang av det högt beundrade
italienska måleriet. De bästa
målarna tillbragte många år i
Italien, särskilt Rom, och typiskt för
tiden är det 1572 grundade
”ro-manistiska brödraskapet”. I
formellt avseende tog sig denna
Ita-lienbeundran uttryck i en strävan
efter påtagliga plastiska värden i
måleriet, under det att det
måleriska fick stå tillbaka. J a n G
os-sa e r t, kallad M a b u s e, var
riktningens mest begåvade
representant, andra voro Jan van
Hemessen, Barend van
O r 1 e y och Frans Floris.
En mästare av stark och
egenartad läggning var dock Pieter
B r u e g h e 1 d. ä., som betydde
lika mycket genom sina kärva
bondeskildringar som genom sina
realistiska, skarpt uppfattade
landskap, vilka stå som en
verkningsfull motsats till de
romantiskt komponerade landskap, som
något senare utfördes av G i 11 i s
van C o n i n x 1 o o och bröderna
B r i 1. — Under 1 6 0 0 -1,
samlade sig F., som nu skilt sig
från den holländska konsten, till
en blomstrande rik och historiskt
betydelsefull alstring.
Byggnadskonsten utvecklade en kraftfull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
