Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folksaga - Folksed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Folksaga—Folksed
282
Folksaga, en prosadikt av
okänd författare, som fortlevat
genom muntlig tradition, ofta
sedan urminnes tid. F. är
tillkommen uteslutande i syfte att
roa. Dess hela tidsbestämning är
”Det var en gång”, och den
känner inga verkliga namn på sina
hjältar. Den rör sig vanl.
med övernaturliga motiv, som
ofta återkomma i nya
kombinationer; dess moral är det ondas
undergång och det godas seger.
F. får alltid ett lyckligt slut
(t. ex. genom att hjälten, ofta en
fattig, som enfaldig betraktad
yngling, vinner prinsessan, som
han räddat undan troll 1. andra
vidunder). Särskilda grupper
inom sagorna utgöra djursagan
och fabeln (se dessa ord),
”schwanken” 1. skämtsagan,
där de mänskliga dårskaperna
gisslas (t. ex. Täljetokar,
Eulen-spiegel), och de
legendarta d e sagorna, där, under
legendens påverkan, diktaren låter
de himmelska makterna ingripa
till hjältens bistånd. — F.
återfinnas redan på egyptiska
papyrusrullar från 2000-t. f. Kr.
(sagan om två bröder) ; till den
grekiska sago- och
hjältediktningen ha de lämnat många bidrag.
Den indiska Pantsjatantra (se d.
o.) innehåller talrika omdiktade
folksagor, likaså Tusen och en
natt (se d. o.); Saxo
Gramma-ticus’ danska krönika upptager
åtskilliga F. bland sina
berättelser. Under medeltiden övade F.
stort inflytande på litteraturen
(Alexandersagan, Gesta
romano-rum m. fl.). — Fransmannen
Perrault utgav 1697
sagosamlingen Contes de ma mère VOye,
vari han återberättade
”am-sagorna”. Banbrytande för
sago-upptecknandet blevo de tyska
bröderna G r i m m, som 1812—14 ut-
gåvo Kinder- und Hausmärchen,
sagolitteraturens klassiska verk
och förebilden för liknande
samlingar i andra länder. 1 Norge
ut-gåvo A s b j ör n s en och M o e
Norske folkeeventyr (1842—44).
Främst bland Danmarks
sago-upptecknare stå Evald Tang
Kristensen och S v e n d
Grundtvig. I Sverige utgåvo
Hyltén-Cavallius och
Stephens Svenska folksagor
och äfventyr (1844—49),
Bondeson Halländska sagor (1880),
Svenska folksagor (1882) samt
Historiegubbar på Dal (1886),
Djurklo u Sagor och äfventyr
(1883) och Eva Wigström
Sagor och äfventyr upptecknade
i Skåne (1884) m. fl. Ett storverk
utgör Finlands svenska
folkdiktning (1917—20), som i referat 1.
urval återger hela den i Finland
upptecknade östsvenska
sagoskat-ten.
Folksed, de hos ett i högkultur
levande folk kvarstående resterna
av en gång vedertagna handlingar,
som varit uttryck för en i det hela
numera försvunnen
världsåskådning (se Folktro). Dylika
handlingar ha företrädesvis
bevarats hos de mindre bildade och
mera okritiska folklagren och
avse, i den mån ännu någon
medveten avsikt med deras utövande
finnes, ernåendet av ändamål, som
icke stå att ernå på
erfarenhets-mässig, rationell väg. Sålunda ha
många F. bevarats i fråga om
botande av sjukdomar (folkmedicin,
se d. o.), förutsägande av väderlek
och årsväxt, äktenskap och död
(mantik), avvärjande 1.
lössläp-pande av olyckor och onda
inflytelser (magi, svartkonst). Många
seder och bruk vid årshögtider
(jul, påsk, midsommar, bröllop,
begravning o. s. v.) samt vid
betydelsefulla arbeten (sådd, skörd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
