Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotogravyr - Fotokemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Fotokemi
426
Fotogravyr. Tryckning med
kopparcylinder.
de belysta partierna kvarstå allt
efter belysningsgraden, och som
slutresultat erhålles en
gelatinrelief, kraftigast i bildens
dagerpartier. Efter det kopparplåten
försetts med en kornton genom
smält asfaltpulver, fastdiktas
gelatinreliefen på plåten, och
denna etsas i en
järnkloridlös-ning, vilken bortfräter metall i
den mån lösningen förmår
genomtränga gelatinskiktet. Då detta är
tunnast i bildens skuggpartier,
förlöper etsningen snabbast i
dessa. Etsningen avbrytes, då endast
dagrarna kvarstå. Korntonens
uppgift är att i reliefen
åstadkomma en ojämn botten för
tryckfärgens fasthållande.
Plåtens tryckning är en ömtålig
procedur, särskilt med hänsyn till
borttagandet av färgen från
tryckplåtens yta, varför metoden,
uppfunnen 1879 av Karl Klick,
länge förblev en dyrbar
hand-tryckningsmetod. Först 1891
lyckades Klick utföra trycket
maskinmässigt, därvid begagnande
sig av en stållinjal (färgrakel)
för plåtytans rengöring. För detta
ändamål blev det nödvändigt att
i stället för kornton betjäna sig
av ett i bilden inkopierat
korslin-jerat raster. 1904 lyckades det
Ed. Merten att framställa trycket
från kopparcylindrar, varigenom
en större tryckhastighet
uppnåddes och det blev möjligt att
använda förfarandet för
illustrerade tidskrifter.
Fotokemi’ (av grek, fos, ljus,
och kemi), läran om ljusets
kemiska verkningar. Ljusets
inverkan på växtligheten, dess
blekning av färger o. s. v., ha
iakttagits sedan äldsta tider. Någon
skillnad mellan solljusets
värme-och ljusverkan gjordes dock först
på 1600-t., då botanisten Ray
(Rajus) visade, att växterna bli
gröna genom ljusets, ej genom
solvärmets inverkan. Solljusets
betydelse för växternas
assimilation klarlades särskilt genom
arbeten av N. T. de Saussure,
varefter intresset för ljusets kemiska
verkningar starkt ökades, särskilt
efter Daguerres uppfinning av
dagerrotypin. Det huvudsakliga
arbetet inriktades för en lång
tid framåt på rent fotografiska
spörsmål, och först under senare
tid har ett systematiskt, på
energimätningar baserat studium
av de fotokemiska reaktionerna
igångsatts. Dessa äro av
mångskiftande slag, ss. oxidation,
reduktion, fotolys (d. v. s. kemiska
föreningars sönderdelning genom
ljusets inverkan), polymerisation
m. m., varvid såväl endotermiska
som exotermiska förlopp kunna
förekomma. Kraftigast
verksamma äro de ultravioletta strålarna.
Temperaturkoefficienten för de
fotokemiska reaktionerna är
mindre än för de vanliga
mörkreaktionerna. Bland de viktigare
först upptäckta reaktionerna
kunna nämnas klorsilvrets svärtning
(Schultze), förening av klor och
väte (Gay-Lussac), sönderdelning
av klorvatten (Berthollet),
klore-ring av kolväten (Faraday),
m. fl. Det första grundläggande
arbetet inom F. utfördes av
Bun-sen och Roscoe (1855—59) med
klorknallgasfotometern, varvid de
visade, att den kemiska
omsättningen var proportionell mot ljus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
