Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fångvårdsfullmäktige ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Fårsläktet
832
Färhjord med beridna
herdar. Nord-Amerika.
ningen av tackorna bör ske på
hösten för att lammningen skall
inträffa på våren. Till 70 tackor
hålles 1 bagge. För att spara
avelsbaggen begagnas ofta en s. k.
proberbagge, sona har buken
ombunden med ett skynke för att
omöjliggöra betäckning och
vilken uppsöker de brunstiga
tackorna, som sedan sammanföras med
avelsbaggen. En dylik kan
användas för betäckning i c:a 5 år.
Tackorna gå dräktiga c:a 151
dygn och föda 1—3 lamm åt
gången. Lammen avvänjas vid 3—4
månaders ålder, men redan 4
veckor efter födelsen böra de erhålla
tillskottsfoder av havregröpe,
linfrömjöl 1. vetekli. Till avel 1.
proberbaggar ej avsedda
baggar kastreras vid 1,5—2
månaders ålder. —
Foderbehovet för kroppstillväxt och
ullproduktion beräknas till 100—
120 gr. smältbar äggvita och 1,2
foderenheter per 100 kg. lev.
vikt men höjes vid gödning till
160 gr. smältbar äggvita och 2
foder enheter per 100 kg. lev. vikt.
Lämpliga fodermedel äro strå- och
baljväxthalm, löv, ängshö,
rotfrukter samt till tackorna under
dräktighets- och baggarna under
betäckningstiden, kraftfoder, ss.
havregröpe, oljekakor 1. sojamjöl,
upp till 0,5 kg. per djur och dag.
— Fårhuset skall kunna väl
ventileras. En golvyta av 2 kvm.
anses tillräcklig för modertacka
med lamm. — Klippningen
företas på våren 1. både vår och
höst. Den verkställes med fj
ådrande ullsax 1. maskinsax och ej
som förr genom plockning, vilken
skadar och plågar djuren. Jfr
Ull.— Fårens viktigaste
sjukdomar äro får koppor (se
Koppor), igel-, kring-,
lungmask-sjuka, mjältbrand och skabb.
Fårsläktet, O’vis (jfr
Man-får), ett släkte
Slidhorns-d j u r. Svansen är runtom hårig,
hos vilda får alltid kort,
cylindrisk. Hornen (som dock kunna
saknas) äro kantiga, på tvären
fårade samt hos hanen större,
vanl. mer 1. mindre
snäck-formigt vridna. Hakskägg
saknas. Endast hos tamformerna
förekommer riklig ullproduktion
(se Ull). Hanen kallas bagge,
gumse 1. vädur, den
kastre-rade tambaggen h a m m e 1,
honan tacka, ungen lamm. Vilda
får finnas i huvudsaki. Asiens
bergstrakter, upp till 6—7,000 m.
ö. h. — Det största är a r g al i ■
fåret, Ovis a’mmon, med
gråbrun över- och vit undersida samt
kraftiga horn. Skulderhöjd intill
1,2 m. Mell. och ö. Asien. —
Muflonfåret, Ovis mu’si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
