Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
Färgringar—Färgsinne
860
bindas vid bomullen och dessutom
med färgämnet bilda ett
tillräckligt hållbart f ä r g 1 a c k. Som
betmedel i detta fall användes
garvsyra (tannin L
garvämnes-extrakt) i förening med
antimon-salter, vanl. kräkvinsten. Under
F. stegras temperaturen till 50 ä
60° C. — 6. F. av betad bomull
och ull med betfärgämnen, t. ex.
oxiketonfärgämnen (bl. a.
aliza-rinfärgämnen), vissa tiazin-,
oxazin-, azo- och
trifenylmetan-färgämnen. Före F. betas med
metalloxider, vanl. krom- 1.
aluminiumoxid, som utfälles på
fibrerna. — Betas ylle med krom,
behandlas färggodset med
kokande lösning av kalium- 1.
natrium-kromat och vinsten (1. annat surt
ämne). Efter betningen sköljes
färggodset och överföres till
färg-badet. F. sker under kokning. F.
med vissa hithörande färgämnen
kan även utföras samtidigt med
betningen, 1. ock kan färggodset
behandlas med kromsalter efter
F. Vid den mera invecklade
betningen av bomull behandlas
vanl. färggodset i olika bad med
tournantolja L turkisk rödolja,
basiskt aluminiumsulfat 1.
alu-miniumsulfatacetat samt krita.
Efter skölj ning överföres det
betade godset till färgbadet, som
utom färgämnet innehåller
ättiksyra, turkisk rödolja 1. tannin
samt ofta kalciumacetat. Det
färgade godset ”aviveras” genom
ång-ning under tillsats av
marseille-tvål, soda och tennsalt, varigenom
färgens metallglans
(”bronsig-het”) borttages. — 7. F. av bomull
och ylle med kypfärgämnen, t. ex.
indigo- och tioindigofärgämnen,
vilka äro olösliga i vatten. Vid F.
behandlas de med
reduktionsmedel i alkalisk lösning.. Härvid
reduceras färgämnena till lösliga
leukoföreningar, vilka
upptagas av färggodset och
därefter av luftens syre åter
oxideras. Lösningen av det
reducerade färgämnet kallas k y p. Efter
det använda reduktionsmedlet
särskiljer man ett flertal olika
kypformer, t. ex. järnvitriol-,
bisulfit-, zinkstoft- och
hydrosulfit-kyp. Vanligast är numera
hydro-sulfitkypen med
natriumhydro-sulfit. — 8. F. av bomull och
ylle genom framställning av
färgämnet på fibrerna, t. ex. s. k.
”isfärger” (pararött,
a-naftylamin-bordeaux) och oxidationsfärger
(anilinsvart, paraminbrunt m.
fl.). Till denna färgningsmetod
kan även hänföras F. med
oorganiska färgämnen, t. ex. kromgult,
berlinerblått m. fl. — Rörande
textilfibrernas förmåga att i sig
upptaga färgämnen ha ett flertal
olika ”färgningshypoteser”
uppställts. Enl. den ”kemiska
färg-ningshypotesen” beror F. på en
kemisk omsättning mellan
färgämnet och materialet i fibrerna;
enl. de ”fysikaliska
färgnings-hypoteserna” uppkommer F.
genom bildning av en fast lösning
av färgämnet 1. genom adsorption
av färgämnet i fibern. Ingen av
de uppställda hypoteserna kan
sägas tillfredsställande förklara
alla färgningsprocesser. — Vid
F. av andra textilfibrer än ylle
och bomull 1. av annat material
än textilfibrer tillämpas i fråga
om animaliska produkter
förfaringssätt, som ansluta sig till de
för ylle angivna, i fråga om
vegetabiliska produkter sådana, som
ansluta sig till de för bomull
angivna metoderna. — Jfr M i k r
o-s k o p i s k teknik.
Färgringar, se I n t e r f e
-rens.
Färgsinne, förmågan att
särskilja färger, d. v. s. ljus av olika
våglängder (se Färg). — Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
