Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
885
För—Förband
886
tektur voro perserna, men större
betydelse fick den först hos
romarna, som skapade den av
kolonner, pilastrar och
rund-bågiga fönsteröppningar’ indelade
fasadtyp, som senare upptogs av
renässansen (jfr
Byggnadskonst sp. 833—34). Men dessa
fönsteröppningar voro i regel icke
tillslutna. Det av glas tillslutna
F. fick en rikare arkitektonisk
utbildning först i den medeltida
kyrkoarkitekturen. De romanska
kyrkornas F. voro till en början
små och av en enkel rundbågig
form, senare blevo de större och
sammanställdes ofta till grupper
av genom kolonetter skilda
små-fönster, s. k. kopplade F.
Under gotiken upplöstes hela
väggytan i väldiga F., som erhöllo den
rikaste dekorativa utformning.
De stora spetsbågsfönstren
indelades i sitt nedre parti av
vertikala poster, stavverk, medan
bågen utfylldes av mindre bågar,
rundlar, pass o. s. v., m a s v e r k,
vilket även indelade de runda s. k.
rosettfönstren, varav det
största hade sin plats över
huvudportalen. I den sengotiska s. k.
flamboyantstilen (se ill. till d. o.)
utbildades masverket i
flamlik-nande mönster. De av stav- och
masverket infattade rutorna voro
ofta försedda med glasmålning
(se d. o.). Renässansen utbildade
framför allt det rakt avslutade F.
och lade huvudvikten på F:s
gruppering i fasadytan och den
dekorativa fönsteromramningen,
som ytterligare utbildades under
barocken.
För, ett fartygs främre del.
Föra, socken i Kalmar 1., på
Öland, järnte Persnäs pastorat i
Växjö stift. 850 inv. — Kyrkan
är en på 1800-t. ombyggd romansk
kyrka av den för Öland
karaktä
ristiska s. k. klövsadelstypen; det
urspr. västtornet kvarstår ännu.
Förankring 1. ankare,
anordning, varmed en byggnadsdel
fästes vid en annan 1. varmed en
byggnadsdel 1. maskin fästes i
grunden. Vid F. av maskiner
användas ankarbultar, som
antingen fästas i hål i grunden
genom kringgjutning av cement 1.
bly 1. ock äro genomgående, i
vilket fall trycket fördelas på
grunden medelst ankarplattor.
— F. brukas allmänt vid
husbyggnader för fästande av olika
byggnadsdelar, ss. murar, bjälklag
(bj älkankare), takstolar,
konsoler o. d., vid varandra, så
att de samverka till ett helt. F.
består vanl. av ett plattjärn, a n
-k a r j ä r n, som i ena ändan är
försett med en tvärgående,
kortare stång, ankar slutfar e),
vilken på äldre byggnader ofta är
synlig i fasaden. — För att
hindra jordtrycket att
kull-stjälpa sponter, kajer o. d.,
fästas dessa i regel i grunden
medelst dragstänger, vanl. av
rund järn, försedda med
tryck-plattor, som överföra
dragspänningen i stängerna till
grunden. Dragstängerna förses ibland
med anordningar, genom vilka
stängernas längd justeras.
Förankringsstolpe, se
Elektrisk kraftdistribution
sp. 909.
Förargelseväckande
beteende. Enligt 11 kap. 15 § allmänna
strafflagen straffas den, som gör
oljud 1. oväsen 1. eljest kommer
förargelse åstad å allmän plats,
med böter, högst 100 kr.
Förband. Byggn. Se Mur. —
Med. Betäckning, avsedd att
skydda skadade kroppsdelar mot
L häva infektion, anbringa
läkemedel, stilla blödning 1. utgöra
stöd. Som förbandsmedel
använ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
