Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galjadet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1009
Gal j adet—Gallait
1010
besegrade, särskilt i slaget
vid Gnila-Lipa, och drivna
v. om Lemberg. Ett slutligt
försök att efter omgrupperingar av
de nordliga krafterna här vinna
framgång (1 : a slaget vid
Lemberg) misslyckades,
varefter den österrikiska fälthären
12 sept. måste gå tillbaka i höjd
med Krakow samt
Karpaterpas-sen, följd av ryssarna. I okt.
återupptogs offensiven i samband
med en tysk-österrikisk offensiv i
Polen. Härunder nåddes åter
San-linjen, som emellertid på grund
av ryska motoffensiven i Polen på
nytt måste släppas i början av
nov. De förföljande ryssarna
hejdades längs Karpaterna samt
genom slaget vid Limanowa i dec.
vid och s. om Krakow. Den
uppkomna fronten förblev i huvudsak
orubbad oaktat stora ryska
an-fallsföretag (vinterslaget i
Karpaterna 1915). Det
belägrade Przemysl föll i mars.
Efter insättande av en tysk armé
under Mackensen betvingades
ryska fronten i
genombrottet vid Gorlice-Tarnow
(1. slaget vid Dunajec) i
början av maj 1915. Etappvis och
under förnyade anfall bröts
ryssarnas motstånd först i Sanlinjen
i slutet av maj och sedan i höjd
med Lemberg (2:a slaget
vid Lemberg) i juni,
varigenom ryska fronten drevs tillbaka
till Strypalinjen. Under B r u s
-silovs so m m aroffensi v
juni—sept. 1916 mellan
Pripet-träsken och Rumänien tvingades
centralmakternas front så
småningom tillbaka i höjd med
Ha-licz. I juli 1917 ingångsatte den
ryska revolutionära ledningen en
offensiv vid Dnjestr. En
motoffensiv av centralmakterna s.ö. om
Lemberg drev ryssarna
fullständigt ur G.
Galjade’t, se Ständer t.
Gall (dialektiskt och i ä. nsv.
även gåll, fsv. galder),
ofruktsam, könlös. Ex. gallko,
gallblomma.
Gall, Franz J o s e p h, f.
1758, d. 1828, österrikisk läkare,
som på basis av sina
spekulationer över lokalisationen i
hjärnbarken av hjärnans funktioner
grundläde frenologin (se d. o.).
Galla. 1. Ett sekret, som
avges av levercellerna och vilket
delvis direkt tömmes i
tunntarmen, delvis magasineras i
gallblå-san, varifrån den periodiskt
tömmes i tarmen. I gallblåsan blandas
den med slem, som avsöndras
av dennas slemhinna. G. är
mycket olika hos olika djur; även hos
människan är den av något
växlande beskaffenhet, i synnerhet
till färgen. Den varierar i olika
nyanser av gult, brunt och grönt.
Huvudbeståndsdelar i G. äro
gall-syror (glykokol- och
taurokol-syra) i form av alkalisalter samt
gallfärgämnen. Blott de förra ha
betydelse för matsmältningen.
Det rödgula gallfärgämnet
bili-r u b i’ n är förändrat
blodfärgämne samt övergår genom
oxidation först till grönt b i 1 i v e r
-d i’ n, därefter till andra
gallfärgämnen. Jfr
Matsmältning. — 2. Se Gallor.
GaTla, g a 11 a’ e r, hamitiskt
biandfolk i öst-Afrika, huvudsaki.
i s. Abessinien och det inre av
Kenya. G. är ett ståtligt,
kraftigt folk, de n. stammarna med
hamitiska drag, de s. däremot
mera av negertyp. De förra driva
huvudsaki. boskapsskötsel, de
senare därjämte åkerbruk.
Huvudmassan av G. äro hedningar, de
övriga muhammedaner 1. kristna.
Gallait [galä’], Louis, f.
1810, d. 1887, belgisk
historiemålare, utbildad i Paris under in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
