Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gallsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1025
Gallsten—Gallus
1026
gallstekelns, Dlplole’pis
que’rcusfo’lii, larver. Den
fullbil-dade larven borrar sig ut genom
galläpplets vägg, för att därefter
förpuppas. De garvsyrerika, till
framställning av bläck använda
galläpplena på en i ö.
Medelhavsländerna växande ek, Que’rcus
infecto’ria, orsakas av larver till
Cy’nips gallaetincto’riae. —
Sömntornstekelns,
Rho-di’tes ro’sae, larver leva i de
vanliga mosslika gallbildningarna,
sömntorn 1. bedeguar, på
nyponbuskar. Sömntorn användes
förr som medel mot sömnlöshet.
Gallsten. Med. Fasta, vanl.
kantiga, knappnålshuvud- till
hönsäggstora kroppar
(konkre-ment), som kunna förekomma i
gallblåsan, gallgångarna 1. levern
till ett antal från en till flera
tusen. G. äro vitgråa 1. brungröna
till svarta och bestå huvudsaki.
av kolesterin, gallfärgämnen och
kalk, vilka ämnen fällts ut ur
gallan vid stagnation av
koncentrerad dylik 1. genom
inflammation i gallblåsans 1. gallgångarnas
slemhinna, varvid gallan blir sur.
Vid G. inträder vanl. feber och
smärtor, framkallade av
gallblås-katarr (se d. o.) och inkilning av
stenen i någon gallgång, vilkens
krampaktiga sammandragningar
för att driva ut stenen mot
tarmen framkalla smärtor i trakten
av gallblåsan (t. h. under
bröst-korgsr anden), utstrålande i
maggropen och åt bröstkorgens högra
sida upp i högra axeln,
gall-stenskolik. Därtill komma
kväljningar och vanl. kräkningar
samt gulsot. Vid längre inkilning
kan gallblåsgångens vägg malas
sönder 1. gallblåsan brista och
genombrott till bukhålan ske 1. i
bästa fall, efter fastlödning vid
tarm, in i denna. Vanl. drives
dock stenen ned i tarmen, varefter
alla symtom upphöra, oftast för
att förr 1. senare återkomma. G.
är vanligare hos kvinnor än hos
män, i synnerhet hos något till
åren komna och korpulenta;
stillasittande levnadssätt jämte
förstoppning och ärftligt anlag
äro G:s orsaker. —
Behandlingen bör vara förebyggande.
Personer, som haft
gallstens-kolik, böra intaga måttligt med
föda, helst i flera (upp till 6)
och små mål, undvika fet mat
och spritdrycker, tillse att
avföringen är normal och röra sig
mycket. Gallstenskoliken
behandlas bäst med stillaliggande
samt med heta kompresser och
mineralvatten. Kraftiga doser av
smärtstillande medel, helst
morfininjektioner, äro nödvändiga.
Operativa ingrepp med
avlägsnande av gallblåsan, öppnande av
gallgångar och stenens
avlägsnande äro numera vanliga, vid
livsfara stundom nödvändiga.
Efterkurer äro nödvändiga för
undvikande av recidiv. — Veter.
G., som förekomma hos alla slag
av husdjur, äro gula 1. rödbruna,
och ha form av månghörniga
kristaller 1. avgjutningar av de
gallgångar, i vilka de bildats. De
orsaka vanl. ingen märkbar
sjukdom. I svårartade fall inträda
häftig kolik samt gulfärgning av
slemhinnorna. Som läkemedel
användas karlsbadersalt, opium m. m.
Gallsyror, se Galla.
Ga’llus, romerska kejsare. 1.
Cajus V i b i u s T r e b o n i a
-n u s G., kejsare 251—253, slöt
en vanhederlig fred med goterna
och mördades vid ett uppror. — 2.
Flavius Claudius G., d.
354, underkejsare i Orienten 350,
ställdes till svars för sitt
tyranniska vanstyre och avrättades.
Ga’llus, Jacob Handl, f.
1550, d. 1591, tysk tonsättare, en
33. — L e x. IV. Tr. 3. 5. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
