Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genus irritabile vatum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1179
Geodesi
1180
kvadrantens längd är c:a
10,000,000 m. (För många
ändamål är det dock tillräckligt
att betrakta jorden som en sfär
med radien 6,370,000 m.). På
grund av geoidens avplattning
ha bågar på meridiankvadranten,
svarande mot en centrivinkel av
1°, större längd vid polerna än
vid ekvatorn. Genom att medelst
observationer i 1. i närheten av en
meridian bestämma det till
geoi-den reducerade avståndet mellan
en båges ändpunkter samt den
däremot svarande centrivinkeln
erhålles material för beräkning
av jordradien i denna del av
jordytan L den mot en centrivinkel
av 1° svarande bågen 1.
”gradbågen” (därav beteckningen
”gradmätning”). Bestämningen
av centrivinkeln sker medelst
astronomiska mätningar.
Centrivinkeln är lika med vinkeln
mellan lodlinjerna i de båda
ändpunkterna och följaktligen lika
med skillnaden mellan en och
samma stjärnas zenitdistanser i
meridianen 1. mellan punkternas
geografiska latituder.
Längdbestämningen sker medelst
beräkning på grund av
vinkelobservationer och basmätning i ett
mellan punkterna inlagt triangelnät
(se nedan). — Den första kända
gradmätningen utfördes omkr. år
220 f. Kr. mellan Nilstäderna
Alexandria och Syene av E r a
-tostenes, som antog, att Nilen
flyter från s. till n.
Latitudskillnaden bestämde han genom att
vid sommarsolståndet, då solen i
Syene speglade sig i en djup
brunn och således stod i zenit, i
Alexandria uppmäta skuggan av
ett i ett halvklot lodrätt stående
stift, vars höjd gjorts lika med
halvklotets radie. Skuggans
båg-mått uppskattades till 1/w av
halvklotets periferi, och Erato-
stenes beräknade på grund
härav och av mellan städerna
verkställd längdmätning jordens
omkrets till c:a 46 mill. m. —
För svenska förhållanden
intressanta gradmätningar äro den
i Lappland omkr. 1737,
förbättrad och utvidgad 1803,
svenskryska gradmätningen på
Spetsbergen 1902 och franska
gradmätningen 1792—1806 för
bestämning av längdenheten meter (se
Metersystemet). — Ett
viktigt hjälpmedel för
bestämning av geoidens avplattning
utgöra pendelobservationer (se d.
o.). — 1864 bildades i Berlin på
initiativ av J. J. Baeyer (se d. o.)
”Centralbyrån för
medeleuropeiska gradmätningen”, vilken
1867 utvidgades till ”Europeiska
gradmätningen” och 1886 uppgick
i Bureau central de Vassociation
géodesique internationale
(Internationella sällskapets för geodesi
centralbyrå). — För hela
stats-områdens uppmätning utläggas
som stomme triangelnät,
bestående av sammanhängande
trianglar, vilkas hörnpunkter
(triangelpunkterna) äro
så valda, att
triangelsidorna bilda öppna siktlinjer,
så att deras riktningar och
vinklarna emellan dem kunna
observeras medelst
vinkelmätningsin-strument (teodolit). För
beräkning av triangelsidornas längder
erfordras direkt mätning av blott
en sida i nätet. Om sidornas
längder och terrängens beskaffenhet
icke medge direkt längdmätning,
sker denna indirekt genom
inläggning mellan tvenne
triangelpunkter av ett basnät, som utgöres
av ett triangelnät av lägre
ordning, så valt, att en sida i
detsamma, den s. k. basen, är belägen
i för längdmätning gynnsam
terräng. Längdmätningen verkställes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
