Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giljaker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1251
Gille
1252
roll i det religiösa, sociala och
ekonomiska livet. Viktiga äro
skydds-, köpmans- och prästgillen,
religiösa G. och bygdegillen.
Gemensamma drag hos de flesta G.
äro en likartad organisation, stark
sammanhållning gentemot
utomstående, inbördes hjälp och skydd
samt gemensamma religiösa och
världsliga fester. G. var således
ett brödraskap (frate’rnitas).
Det tog sig vanl. ett
skyddshelgon, efter vilket det ofta bar
namn. Redan i det frankiska riket
funnos G. på 700-t. men blevo på
800-t. förbjudna ss. varande
sammansvärjningar. Dessa G. voro
trol. skyddsgillen, d. v. s.
föreningar för gemensamt skydd
mot yttre våld, varvid blodshämnd
stadgades för dråp av gillebroder.
Liknande G. ha påvisats för
England i början på 1000-t. och i
Danmark och Norge något senare.
Samtidigt uppstodo även k ö p
-m an sg i 11 e n, särskilt i
England, där de spelade en viktig roll
i städerna och där deras
samlingslokal (guildhall) ofta användes
såväl till varuhus som rådhus.
Som handelssällskap 1.
sammanslutningar av främmande köpmän
(gäster) i en stad funnos G. på
1000-t. t. ex. bland de gotländska
köpmännen i Novgorod (se d. o.),
bland de frisiska i Sigtuna och de
danska i London. Jfr H a n s a. I
Tyskland utvecklades dessa G. så,
att varje G. omfattade en särskild
grupp av handlande, t. ex.
klädeshandlarna. Hantverkarna åter
bildade hantverksämbeten 1.
skrån, vilka vanl. stodo i skarp
motsättning till de patriciska
köpmansgillena. Inträdandet av
mera ordnade rättsförhållanden
medförde, att skydds- och
köpmansgillena alltmer fingo
karaktär av religiösa och
sällskapliga sammanslutningar. Till
så
dana utvecklades bl. a. de danska
Knutsgillena. Dessa hade
under medeltiden gemensam
överstyrelse och en generalsynod i
Skanör. I Skåne fortbestå ännu
Knutsgillen i Malmö, Lund och
Ystad, vilka utom Ystads äro
kända sedan 1300-t. De äro
numera sällskapliga föreningar för de
högre samhällsklasserna. I nästan
varje svensk medeltidsstad funnos
liknande G. ss. Katarinagillen
(det äldsta i Skara), Olof sgillen
o. s. v. I städer med svenskt och
tyskt borgerskap hade ofta var
nationalitet sitt G. Det förnämsta
svenska G. vid medeltidens slut
var Helga
lekamensgil-1 e t i Sthlm, som många stormän
tillhörde. Präster voro ofta
medlemmar av G., och på flera orter
bildade de p r ä s t g i 11 e n (t. ex.
i Uppsala, på Vikbolandet). På
Gotland och i Skåne kallades
dessa kalendegillén,
emedan deras bröder samlades första
dagen i varje månad (lat.
ca-le’ndae). Ett sådant existerar
ännu i Lund, där även en del av
dess gilleshus är bevarad, överallt
på landsbygden funnos G.
(bygdegillen), vilka trol. först
varit skyddsgillen. Ett sådant fanns
redan på 1000-t. nära Skänninge,
men närmare underrättelser om
dessa G. finnas först från
medeltidens slut bl. a. genom en
gillestadga, som tillhört ett S:t
Eriks-gille i Sparrsätra. Bygdegillena
voro ytterst talrika, ensamt i
Uppland har man konstaterat ett
30-tal, vilka vanl. anknöto sig till
sockenkyrkorna. Reformationen
medförde G:s upplösning, som
formligen stadgades på Västerås
riksdag 1544. Deras rika
egendomar indrogos till kronan, och
deras kapell förföllo. Även i
utlandet började G. på 1500-t.
förfalla 1. förlora sin urspr. uppgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
