Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gnômemotor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1337
Gnömemotor—Gnosticism
1338
aforism, ofta avfattad i poetisk
form. På gnomisk poesi
finnas talrika exempel såväl i den
antika och gammaljudiska som i
den fornnordiska diktningen.
Gnömemotor [gnåm-], se
Förbränningsmotor sp. 896.
Gnomer [gnå’-] (av grek,
gno’-me, själ, förstånd), se
Elementarandar.
Gnomon [gnå’-], ett i forntiden
använt astronomiskt instrument,
bestående av en lodrät stav,
upptill försedd med ett hål. Genom
mätning av stavens skugga till
den hålet motsvarande
ljusfläcken kunde solhöjden beräknas.
Gnosjö, socken i Jönköp. L,
jämte Kulltorp pastorat i Växjö
stift. 1,290 inv. — Inom G. många
smärre metallmanufakturverk.
Gnostici’sm (av grek. gno’sis,
kunskap, insikt),
sammanfattande namn för den stora rörelse av
orientalisk-hellenistisk
mysterie-visdom och spekulation, som,
redan i för kristen tid påbörjad i de
östliga länderna, under senare
delen av l:a och särskilt under 2:a
årh. e. Kr. utbredde sig över
större delen av
Medelhavsvärl-den. Det gemensamma för G:s
många sekter och strömningar är,
att de vila på en större 1. mindre
s y n k r e t i s m, d. v. s.
sammansmältning av religionselement
från olika håll, bland vilka det
viktigaste och städse
förhanden-varande är dualismen 1.
motsättningen mellan denna lägre,
jordiska värld och den himmelska
L ljusvärlden, samt att deras
anhängare uppträda med anspråket
att i mysterier 1. heliga skrifter
äga en hemlighetsfull tradition 1.
visdom, vilken lyfter dem till en
ståndpunkt vida över vanliga
människors. Omkr. vår
tideräknings början inverkade G. pä
vissa kretsar av judendomen (jfr
i viss mån esséerna) och slog f. ö.
särskilt rot i det halvhedniska
Samarien. Mot en G. med judiska
inslag kämpa sedermera Paulus’
lärjungar från l:a årh:s slut,
resp, början av 2:a årh.
(KoL-samt Tim.- och Titusbreven; se
även Kerintos). G. hade då
redan sökt anknytning till
kristendomen, vars budskap den på sitt
sätt omtolkade. Från judekristet
område är ytterligare att erinra
om elkesaiterna (se d. o.; jfr även
Ebioniter). Under 100-t.
vinner G. alltmera fotfäste i den
hednakristna kyrkan, dock
splittrad i ett otal sekter och skolor
(jfr bl. a. N a a s s e n e r, O f i
-ter, Perater). Hos samtliga
är det orientaliska underlaget
klart, men hos några är det
kultiska mer 1. mindre eliminerat
och det mytologiska bleknat
under inverkan av grekiskt
tänkande. Detta gäller bl. a. om
valen-tinianismen (jfrValentinus)
i den form den erhöll hos
mästarens lärjunge Ptolemaios. I
dennes berömda lära om e o n e r n a
(se d. o.), vilka, parvis
emanerade (se Em anation),
tillsammans med det gudomliga
urväsendet bilda den himmelska
världens ple’roma (fullhet), kan en
mytologisk bakgrund tydligt
spåras, men eonerna bära alltigenom
abstrakta namn, f. ö. till stor del
uppenbart hämtade ur den kristna
begreppsvärlden. — För G. med
dess dualism kunde den högste
Guden aldrig bliva omedelbar
skapare av världen. Denna roll
uppbäres av ett lägre väsen, ofta
benämnt demiurgen (se d. o.).
I de mera kristligt färgade
systemen får Kristus rollen av
frälsare. Men han är detta på
specifikt gnostiskt sätt: han
uppenbarar sig i en skenkropp (jfr
Doket i s m) och lär de fångna
ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
