Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grodor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1577
Grodor
1578
De viktigaste inälvorna hos groddjuren.
A. Struphuvud. B. Hjärtkammare. C.
Äggstock. D. Gallblåsa. E. Äggledare.
F. Uterus. G. Tunga. H. Vänstra
hjärt-förmaket. I. Lunga. J. Lever. K. Mage.
L. Bukspottkörtel. M. Ändtarm. N,
Urinblåsa.
Njemen. 35,000 inv. — Under
sommarfälttåget i Polen och
Väst-Ryssland 1915 stormades G.
1—4 sept. av 8:e tyska armén.
Grodor, Anu’ra, en ordn.
svanslösa Groddjur med bred
mun och till hoppextremiteter
utbildade, långa bakben, i vilka
sken- och vadbenen äro
sammanvuxna och två mellanfotsben
starkt förlängda, övre ögonlock
och oftast genomskinlig
blinkhinna finnas, likaså trumhåla
och trumhinna. Tårna äro vanl.
förbundna med simhud och till
antalet 4 på främre, 5 på bakre
extremiteterna. Ryggraden består
i regel av 9 fria kotor;
svans
kotorna äro sammanvuxna till
ett långt, dolklikt ben, som
skjuter ut mellan de starkt
förlängda höftbenen (jfr
Skelett). Revben saknas i regel.
På förändringar i hudens
pigmentceller beror förmågan av
färgväxling hos många G.
Hanarna ha ofta ljudsäckar 1.
kväkblåsor: utbuktningar
av munslemhinnan, vilka fyllas
med luft och fungera som
resona-torer till ljudets förstärkning.
Med tungan, som framtill är
fastvuxen, baktill fri och kan
stjälpas ut ur munnen, fångar G.
insekter o. d. På andra fingret,
överarmen 1. bröstet ha
hanarna av vissa släkten körtelrika,
med vårtor besatta
hudförtjock-ningar, med vilka honan
fasthål-les under parningen. Då äggen
läggas, befruktas de av hanen.
Larvernas utveckling försiggår
vanl. i vatten. De nykläckta
larverna, som sakna ben och ögon,
sätta sig fast med sugskivor på
äggens geléhölje, vilket utgör
deras första föda. Snart utvecklas
en med hornplattor och tänder
beväpnad sugmun, en lång, med
fen-kanter försedd svans och yttre
gälar. Larverna livnära sig nu
av multnande ämnen. Ett
hudveck, gällock, växer snart över de
yttre gälarna, som därefter
ersättas av nya, inre gälar. De bakre
extremiteterna utvecklas före de
främre. Under metamorfosen
re-sorberas (genom fagocytos)
gälarna och svansen. Den hittills långa,
spiralformiga tarmkanalen
förnyas, och så snart lungorna kunna
fungera, krypa de unga G. upp på
land. Bland G. förekomma ex. på
yngelvård (se d. o.). Till G. höra
bl. a. surinampadda,
Discoglossi’-dae, lök-, lövgrodor, paddor,
Lep-todacty’lidae, Rhinode’rma
dar-wi’ni (se dessa ord) och egen t-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
