Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullspång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Gullspång—Gulsparv
122
Allmän på torr ängsmark. Många
Solidago-axtex, de flesta
nordamerikanska, odlas som
prydnadsväxter. De blomma på hösten.
Gullspång, industriort i
Am-nehärads skn, Skarab. 1., vid
Gullspångsälven, Nora bergslags
järnväg och Västergötland—
Göteborgs järnvägar.
Vattenkraftverk med 27,500 monterade
HK, elektriskt kisel järnverk.
Båda ägas av Kraft-a. b.
Gullspång—Munkfors.
Gullspångsälven, tillflöde till
Vänern från sjön Skagern, bildar
gräns mellan Värmland och
Västergötland. Längd 8 km.
Gullstrand, Allvar, f. 1862,
ögonläkare, matematisk fysiker,
prof, i Uppsala i oftalmiatrik
1894—1913, därefter i fysikalisk
och fysiologisk optik. G. har
företagit en omfattande
matematisk genomarbetning av den
geometriska optiken, vilken fått
stor betydelse för tillverkningen
av optiska instrument och
väsentligt underlättat diagnosen av
förändringar i ögats inre delar. G.
erhöll Nobelpriset i medicin 1911.
Gullviva, se P r i m u 1 a.
Gullöfors, se
Trollhättan.
Gulmetall, se Mässing.
Gulmåra, se G a 1 i u m.
Gulockra, se Färgämnen.
Gulrost, se Rostsvampar.
Gulsippa, se Anemone.
Gulskiva, se Fotografi
sp. 418.
Gulsot (lat. Veterus), symtom
av stegrad halt av
gallfärg-ämnen i blod och vävnader,
uppträder vid flera sjukdomar och
måste betraktas som en
auto-intoxikation av kroppen. Hud
och slemhinnor, tydligast vitögat,
färgas ljusgula till orange och
gröngula. Urinen blir gul- till
porterbrun. Ofta iakttages klåda
Allvar Gullstrand.
i huden och benägenhet för
blödningar. G. orsakas i många fall
av hinder för gallans avflöde
till tarmen, t. ex. gallsten, svulst,
ärrbildning 1. svällning av
gallvägarnas slemhinna, i andra fall
av sjukliga förändringar i de
gallproducerande levercellerna,
ss. vid inflammation och
dege-neration av levern vid vissa
infektionssjukdomar (t. ex. gula
febern) och förgiftningar (t. ex. med
fosfor). En vanlig form av G. är
den k a t a r r a 1 a, vars orsak ej
är säkert känd och som vanl.
snart går till hälsa i motsats till
flera av ovannämnda former,
vilka kunna ha dödlig utgång.
Hos c: a % av alla nyfödda
uppträder en egendomlig form av G.,
som nästan alltid försvinner
efter någon vecka. I sällsynta
fall orsakas G. av sönderfall av
blodfärgämnet (hemolytisk
G.). Jfr Gallfeber. —
Behandlingen av den katarrala G.
är dietetisk med fettfattig,
lättsmält föda, karlsbadervatten och
varma omslag. I många fall av
G., t. ex. vid gallsten och svulst,
kan operation vara nödvändig.
Gulsparv, se B u sk s p ar v ■
släktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
