Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halofil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Halofil—Hals
330
luftlagren. Det vanligaste är den
lilla halon, en färgad ring med
22° radie, som omger solen 1.
månen. Den uppstår genom brytning
av ljuset i nålformiga
iskristaller. Genom brytning i platta
kristaller uppkommer den mer
sällsynta stora halon, en färgad ring
med 46° radie. Genom enkel
reflexion 1. en 1. flera reflexioner i
förbindelse med ljusbrytning
kunna de mest växlande fenomen
uppstå, som bi- och motsolar, ofta
ganska starkt lysande vita
fläckar på himlavalvet, horisontala
och vertikala strimmor, som äro
riktade mot solen 1. månen o. s. v.
Halofil (av grek, hals, salt,
och fi’los, vän), se H a 1 o f y t e r.
Halofy’ter ( av grek, hals, salt,
och fyto’n, växt), halofi’la
växter 1. saltväxter, växter,
som leva i saltvatten 1. på
salt-haltig mark, ss. havsstränder 1.
saltstäpper. Halofila landväxter
äro vanl. suckulenta, ss. många
chenopodiacéer.
Haloge’ner (av grek, hals,
salt, och genna’n, alstra),
saltbil-dare, gemensam benämning på
grundämnena fluor, klor, brom
och jod, som direkt med metaller
bilda salter, h a 1 o i d s al t e r.
Haloi’dsalter, se H a 1 o g e
-n e r.
Halonen, Pekka, f. 1865,
finländsk målare. I sina efter
Fig. 1. Refraktionshalo, iakttagen av
Svenska Spetsbergsexpeditionen 1873. S
solen, a ett genom solen runt horisonten
gående, ofärgat ljusband.
Fig. 2. Reflexionshalo, iakttagen
samtidigt med refraktionshalo (fig. 1) på
motsatta sidan av horisonten.
studieåren i Paris på 1890-t.
målade realistiska landskap är H.
påverkad av fransk konst, men
under inflytande av den
nationella strömningen vid sekelskiftet
förenklade han sin stil i
dekora-tivt-monumental riktning. Inom
den äldre nu levande
konstnärsgenerationen representerar han
det rent finska inslaget.
Hals. Anat. Med. Den smalare
förbindelsen mellan huvudet och
bålen. Har i sin bakre del
ryggraden och dess muskulatur; i
främre delen förlöpa struparna
och på sidorna om dem kärl och
nerver. Omslutande struparnas
nedre del framifrån ligger
sköldkörteln. H. benämnes även
övergången till en ansvälld änddel av
ett organ, t. ex. lårbenshalsen,
livmoderhalsen. — Veter. Hos
husdjur kallas H:s övre del
halskam (hos häst mankam), undre
delen struprand. Hos draghästar
bör H. vara kort och kraftig, hos
lättare hästar däremot smal och
tunn med väl markerad övergång
i bogpartiet och manken
(yxhugget, lansmärket). Högt ansatt,
lång, uppåt bågböjd och resligt
buren H. kallas svanhals. Lågt
ansatt, kort, nedåt bågböjd H.
med uppåtböjt huvud kallas
hjorthals. Hos nötkreatur är den
långa och tunna H. utmärkande
för djur av mjölktyp, den korta
och fylliga för djur av gödtyp. —
Sjöv. Den del av seglens
löpande tackling, som användes för
seglens sättande, sträckande och bär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
