Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamilton ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Hamina—Hammann
356
p 1 e x a tal). Den s. k. lagen om
minsta verkan (se Verkan)
kallas ofta efter honom H : s
princip, ehuru den uppställts
långt före honom.
Hamina [ha’mm-], se
Fred-rikshamn.
Hami’ter (efter en av Noas
söner Ham), stor folkgrupp i n.
och ö. Afrika. Till H. räknas (jfr
befolkningskartan över Afrika)
berber (forntidens libyer) i n.v.
Afrika med de till dem hörande
tuaregerna i Sahara, egypter,
bedsjaer vid ö. kusten, gallafolk,
somalier, massaier längre i s. ung.
intill ekvatorn m. fl. Även flera
stammar i öst-Afrika s. om
ekvatorn äro H. men ha antagit de av
dem underkuvade negerfolkens
språk 1. starkt påverkats av dem,
och även bland bantunegrerna i
Syd-Afrika torde man kunna
spåra inverkan av H. Den rena
hamitiska typen är högväxt och
långskallig samt har gulbrun till
rödbrun färg. Stark
folkblandning har ägt rum med semiter,
bl. a. araber, som nu bo bland och
mellan H. och starkt påverkat
dem i kultur och religion, samt
med negrer. H. leva i stor
utsträckning som nomader; många
stammar ha gjort sig kända som
krigare och erövrare. H:s äldre
historia är okänd. Möjligen ha
de invandrat från Främre Asien
till Afrika och där undergått
rasblandning redan i förhistorisk
tid med ett medeltida folk av ljus
färg; härpå tyder förekomsten av
en ljusare typ i n.v. Förr har man
brukat sammanföra H. med
semiter och indoeuropéer till den
kaukasiska rasen; de kunna även
räknas som en egen ras. Se även
Hamitiska språk.
Hami’tiska språk kallas en i
n. Afrika utbredd språkgrupp,
som vanl. plägar indelas i: 1)
berberspråken i n. och n.v., 2)
fornegyptiskan med dess
dotterspråk koptiskan och 3) de
kusji-tiska språken i Abessinien och
grannländer (bedsja, saho,
dan-kali, somali, galla, agauspråken).
Samtliga dessa språk torde äga
ursprunglig släktskap med de
semitiska. Tydligast framträder
detta hos fornegyptiskan, som är
det enda H., vilket är känt i
ålderdomlig gestalt. Några
forskare hänföra till H. även vissa
centralafrikanska språk, ss. fulbe
och haussa, och östafrikanska ss.
massai, ja, t. o. m. hottentottiskan
har räknats hit. Dessa
sistnämnda språk anses dock endast till
sin kärna vara hamitiska och i
övrigt uppblandade med och
påverkade av grannspråk.
Ha’mlet, A m 1 e d, dansk
sagokonung. H:s fader, konung
Horvendel, blev i hemlighet dräpt
av sin broder Fengo, som äktade
hans änka. För att rädda sitt liv
ställde H. sig vansinnig; av
farbrodern sänd till England för att
röjas ur vägen, vann H. den
engelske konungens gunst och
återvände till Danmark, där han,
efter att ha dräpt Fengo, själv
blev konung. Sagan om H. finnes
behandlad hos Saxo; mest bekant
har den blivit genom Shaksperes
berömda tragedi.
Hamling, insamling till
bränsle och lövfoder av skott och
grenar av härför ej känsliga
trädslag, ss. pil, asp, björk,
aven-bok. Begagnas i skogfattiga
trakter, ss. i s. Skåne.
Hammada, se H a m a d a.
Ha’mmann, Otto, f. 1852,
tysk publicist, tjänsteman i
tyska utrikesministeriet 1894—
1917, slutligen ss. chef för
pressavdelningen. H. är bekant för en
serie arbeten ang. tysk
utrikespolitik efter Bismarcks fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
