Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrevad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
Herrlin—Herrnhutare
696
(1923). Han representerar en
moderat grupp inom den franska
vänstern.
Herrlin, Axel, f. 1870, prof,
i psykologi och pedagogik i Lund
1912. H. har i sina skrifter i
filosofins historia (ss. Studier i
Nicolaus’ av Cues Filosofi, 1892,
och De klassiska riktlinierna för
Kants filosofiska utveckling,
1924) sökt påvisa det
kontinuerliga sambandet mellan de resp,
filosoferna och äldre
utvecklings-företeelser. En analog
kontinuitets- och kausalsynpunkt söka
H:s psykologiska arbeten
genomföra (Snille och själssjukdom,
1903, och Minnet och dess
pedagogiska problem, 1909).
Herrljunga. 1. Socken i Älvsb.
L, jämte Tar sled, Remmene,
Fö-lene och Eggvena pastorat i Skara
stift. 1,470 inv. — 2.
Municipal-samhälle i H. 1, vid
statsbanelin-jen Göteborg—Falköping-Ranten,
Uddevalla — Vänersborg —
Herrljunga järnväg och Borås
järnväg. 735 inv.
Herrljunga folkhögskola, se
Älvsborgs läns
folkhögskola.
He’rrmann, Wilhelm, f.
1846, d. 1922, tysk evangelisk
teolog, prof, i Marburg från 1879.
II. var den förnämste
systema-tiske arvtagaren till A. Ritschl
(se d. o.), vars grundtankar han
emellertid på fullt självständigt
och egenartat sätt vidare
utformade. Ett synnerligen stort
inflytande har H. i vida kretsar övat
genom sin även i Sverige mycket
lästa Ethik (1901; sv. övers.
1911). På sv. finnas eljest Den
kristnes gudsumgänge, 1910, samt
Religion och historia (Olaus
Petriföreläsningar), 1912.
Herrmästare, oriktigt
härmas tar e, se Tyska orden.
Herrnhutare benämnas vanl.
efter kolonin Herrnhut i
Ober-Lausitz medlemmarna i det
samfund, som där på 1720-t.
organiserades av greve v.
Zinzen-dorf (se d. o.j. Själva kalla sig
H. alltifrån begynnelsen, med
hänsyftning på sitt samband med
de gamla ”böhmiska bröderna”
(se d. o.), brödraf
örsam-lingen, resp, nya 1.
evangeliska brödraförsamlingen. De äro dock icke någon
egentlig fortsättning av dessa
utan i stort sett en nybildning
av pietistisk art, vilken
emellertid genom stiftaren erhållit sin
säregna karaktär. Till kolonin
Herrnhut på v. Zinzendorfs gods
Berthelsdorf hade samlats ej
blott ättlingar av de böhmiska
bröderna utan även ”väckta”
från skilda delar av Tyskland. De
olikartade elementen hade
emellertid svårt att enas, och det såg
ut, som om det hela skulle sluta
i virrvarr och kaos. Då grep v.
Zinzendorf själv in och lyckades
(1727) genom sitt personliga
inflytande förmå kolonisterna att
under bortseende från
trosskilj-aktigheterna sammansluta sig,
under honom ss. föreståndare, till
en privat församling, ”den
förnyade brödraförsamlingen”,
vilken, utan att i det yttre separera
sig från landets lutherska kyrka,
skulle ena sig kring det för alla
uppriktiga kristna gemensamma,
hjärtats umgänge med och kärlek
till Frälsaren (i detta dubbla:
det centralt evangeliska och den
interkonfessionella syftningen, låg
det nya i v. Zinzendorfs skapelse).
Den unga församlingen
utvecklade snart stor aktivitet. Efter
pietistisk förebild trädde man genom
skriftväxling och personliga
sändebud i förbindelse med
likasinnade på andra orter (till Sverige
kommn emissarier 1731) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
