Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärnabscess ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
811
Hjärnabscess—Hjärne
812
Urban Hjärne. Självporträtt.
Hjärnabsce’ss,
Hjärnane-mi’, se Hjärnsjukdomar
sp. 818, resp. 819.
Hjärnarp, socken i Kristianst.
L, jämte Tostarp pastorat i Lunds
stift. 1,910 inv.
Hjärnbark, se H j ä r n a sp.
805.
Hjärnbihang, se Hypofys.
Hjärnblödning, H j ä r n
-cysta, se
Hjärnsjukdomar sp. 817.
Hjärne, släkt från Värmland,
adlad 1689. — 1. Urban H.
(H i är ne), f. 1641, d. 1724,
läkare, naturforskare (kemist),
skönlitterär författare, assessor
i Bergskollegium 1675. Han
insattes 1676 i den kommission, som
handlade häxprocesserna. H. fann
då snart, att ”häxorna” voro
sinnesförvirrade (vad man nu
skulle kalla hysteriskt
psykotiska) och ej brottslingar samt
lyckades driva sin mening igenom,
varefter häxprocesserna nedlades.
H. ägnade sig åt ett metodiskt
sökande efter hälsobrunnar i riket
och blev 1678 läkare vid Sveriges
första hälsobrunn, Medevi. H. var
livmedicus hos Karl XI och blev
föreståndare för ett i Sthlm
anlagt kemiskt laboratorium, varest
han gjorde en del viktiga
upptäckter, bl. a. av myrsyran.
Medlem och slutligen praeses för
Col-legium medicum, arbetade han
för förbättring av
medicinalväsen-det och ivrade mot superiet. 1713
vice president i Bergskollegium,
motarbetade H. skogsskövlingen,
inspekterade och uppgjorde
förslag till nyanläggning av
bergverk samt varnade mot för stora
grundskatter och hinder för den
fria handeln. Även till svenska
språkets renhet och stavning
sträckte han sin omsorg och låg
i en våldsam polemik härom med
Jesper Svedberg. H. är vid.
författare till en tragedi Rosimunda,
med vilkens uppförande den
9-årige Karl XI fägnades vid ett
besök i Uppsala, samt till
romanen Stratonice och ett antal
dikter. Som motståndare till Fredrik
I:s val till konung tog H. 1720
avsked från alla sina ämbeten.
— 2. Gustav Adolf H., f.
1715, d. 1805, greve, politiker av
hattpartiet, riksråd 1761—89, en
av den senare frihetstidens
smidigaste hattar. H. var det enda
riksråd, som tillstyrkte Adolf
Fredriks tronavsägelse 1768. Han
befrämjade även Gustav III:s
”komposition”. — 3. Rudolf H., f.
1815, d. 1884, sonsons sonson till
H. 1, litteraturhistoriker, utgav
bl. a. Götiska förbundet och dess
hufvudmän (1878) samt en
skildring av den svenska
nyromantikens begynnelse (Dagen före
drabbningen, 1882). — 4.
Harald H., f. 1848, d. 1922, den
föregts brorson, historiker, poli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
