Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
841
van’t Hoff—Hoffmann
842
1767, d. 1810, Tyrolens
frihetshjälte. H., som var en ansedd
värdshusvärd, deltog i kampen
mot Napoleon 1801 och arbetade
sedan för stärkande av försvaret
och nationalkänslan. Sedan
Tyro-len 1805 avståtts till det av
Napoleon då beroende Bayern,
förberedde H. ett uppror och
lyckades 1809 fördriva inkräktarna.
Efter Tyrolens förnyade
avträdande 1810 gjorde han åter
uppror men fick ringa understöd,
tillfångatogs och arkebuserades.
van’t Hoff, Jakob H e n d
-rik, f. 1852, d. 1911, holländsk
fysiker och kemist, prof, i kemi
vid Amsterdams univ. 1878 samt
vid Berlins univ. 1895.
Nobelpristagare i kemi 1901. — H:s
viktigaste arbeten äro hans
epokgörande undersökningar ang.
stereoiso-meri och kemisk dynamik. Genom
hans hypotes ang. atomernas
ställning i rummet erhölls en
förklaring till de stereoisomera
föreningarnas uppträdande (se I s o
-m e r i). Teoretiskt och
experimentellt har H. bevisat, att
gaslagarna kunna tillämpas på
utspädda lösningar (se O s m o s).
H. har vidare undersökt
reaktionshastighet och kemisk
jämvikt samt deras beroende av
temperaturen. Han har infört det
maximala arbetet ss. mått på den
kemiska affiniteten och på
termo-dynamisk väg bestämt dennas
beroende av jämviktskonstanten.
Vidare har han utrett sambandet
mellan den kemiska jämvikten och
elektromotoriska kraften i
galva-niska element samt utfört
undersökningar ang. dubbelsalter och
bildningar av fossila saltlager.
Tills, med W. Ostwald började
han 1887 utgivandet av
Zeit-schrift für physikalische Chemie.
Ho’ffmann. 1. Melchior H.,
d. omkr. 1543, tysk spir itu alistisk
E. T. A. Hoffmann. Självporträtt.
predikant, verkade bl. a. 1526—27
i Sthlm, varifrån han sistnämnda
år utvisades på grund av en
apo-kalyptisk och bildstormande
predikan. Han slöt sig sedermera till
anabaptisterna, för vilka han blev
en ivrigt verksam härold, tills
han 1533 fängslades av rådet i
Strassburg och förblev i fängelse
till sin död. — 2. E r n s t T h e o
-dor Wilhelm (Amadeus)
H., f. 1776, d. 1822, tysk
författare, förde länge en äventyrlig
tillvaro som musiklärare och
orkesterdirigent, 1816 kammarrättsråd
i Berlin. Under den korta tid H.
verkade som författare, medhann
han en omfångsrik produktion
(bl. a. Phantasiestücke in Callots
Manier, 4 bd, 1814—15; Eliæiere
des Teufels, 1816; Djäfvulens
elixir, 1875, Djäfvulselixiret,
1904; Nachtstücke, 2 bd, 1817;
Die Serapionsbrüder, 4 bd, 1819
—21; LebensansicMen des Katers
Murr, 2 bd, 1820—22). H. är en
av romantikens mest egenartade
författarpersonligheter; sin
främsta konstnärliga verkan når han
genom att i sina fantastiska
berättelser sammansmälta det
övernaturliga och underbara med det
vardagligt burleska. — 3. Max
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
