Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honorar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
Honorar—van Honthorst
910
ra läge, sitt milda klimat och sin
rika växtlighet, är en modern och
raskt framåtgående stad med
stora hotell, elektrisk belysning,
spårvägar, livligt affärsliv,
utmärkt hamn, som kan mottaga de
största fartyg, och goda
ångbåts-förbindelser. I H., där Amerika
och Asien mötas, finnas japan- och
kineskvarter. 85,000 inv. (1920).
Honora’r (av lat. honora’rium,
hedersgåva), arvode åt författare,
läkare, jurister m. fl. Verb:
h o n o r e’ r a. — H o n o r a’ r i e -,
heders-; förekommer i
sammansättningar, ss. honor ar
ie-doktor, hedersdoktor o. d. —
Honoratio’res, lat., de mera
ansedda, ”spetsarna”, i ett
samhälle.
Honorgan 1. h o n 1 i g a
könsorg a n hos växterna utgöras
hos de flesta alger, vissa
algsvampar och ascomyceter av
o o g o’ n i e r, hos röd alger, de
flesta ascomyceter och lavarna av
k a r p o g o’ n i e r, resp, a
skogo’ n i e r, hos mossor,
ormbunks-växter och gymnospermer av
a r k e g o’ n i e r, hos
angiosper-merna av embryosäcken.
Hono’ris caifsa, lat., för
hederns skull. — D o c t o r H.,
hedersdoktor.
Hono’rius, namn på 5 påvar (4
av kyrkan erkända), bland vilka
märkas: 1. H. I, påve 625—638,
fullföljde bl. a. Gregorius den
stores missionspolitik. Till
eftervärlden har hans namn gått
särskilt på grund av att han av ett
senare kyrkomöte blev förklarad
för kr ist ologisk kättare, vilket
bekräftades av påven Leo II och
t. o. m. upptogs i den
trosbekännelse, som varje nytillträdande
påve skulle avlägga. — 2. H. III,
påve 1216—27, utgav ss. kardinal
1192 den ss. kyrkohistorisk källa
viktiga Li’ber ce’nsuum, en
över
sikt över romerska kyrkans
inkomster, privilegier, fördrag etc.,
samt stadfäste ss. påve
domini-kan- och franciskanordnarna.
Hono’rius, romersk kejsare, f.
384, d. 423, efterträdde 395 sin
fader, Teodosius I, i
Väst-romerska riket (jfr
Area-dius). Sin kraftfulle
förmyndare Stiliko lät H. 408 förrädiskt
bringa om livet. Genom
barbarernas allt våldsammare anfall
förlorade den oduglige kejsaren flera
provinser och fördrevs för en tid
från Rom av Alarik (se d. o.).
Ho’nos och Vi’rtus, lat., heder
och tapperhet, dyrkades som
gudar i det gamla Rom.
Honourable [å’nnarobl], förk.
H o n., eng., ärevördig, hedervärd,
titel, som i Storbritannien
tillkommer yngre söner av en earl,
barn av en viscount och baron,
underhusets medlemmar och vissa
ämbetsmän. R i g h t H. [rajt]
tituleras en earl, viscount och
baron, medlem av Privy Council,
Londons borgmästare, m. fl.
innehavare av högre ämbeten. En
markis tituleras Most H. [måpst].
I brittiska kolonierna och För.
Stat, brukas H. som titel för vissa
ämbetsmän.
Honshu (”huvudön”), även
kallad H o n d o, den största och
viktigaste av de japanska öarna.
v. Hontheim [hå’nthajm], J
o-hann Nikolaus, f. 1701, d.
1790, tysk katolsk teolog och
jurist, utgav bl. a. under
pseudonymen Febronius 1763 ett till
påven dedicerat arbete, i vilket
han förfäktade med
gallikanis-men (se G a 11 i k a n s k a k y r
-k a n) besläktade åsikter om
påvens, biskoparnas och
kyrkomötenas inbördes maktförhållanden.
van Honthorst [fann [-hå’nt-hårst],-] {+hå’nt-
hårst],+} Gerard, f. 1590, d.
1654, holländsk målare, verksam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
