Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hunddagarna - Hunddjur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1005
Hunddjur—Hundraårskrigen
1006
Hunden) och då på n.
halvklotet den största värmen brukar
inträffa; motsvarar ungefär
rötmånaden (se d. o.).
Hunddjur, Ca’nidae, en fam.
Rovdjur med lång nos, rätt
lång, vanl. långhårig svans och
höga, smala ben. På främre
benparet vanl. 5 tår (tummen dock
liten), på bakre 4, med trubbiga,
ej indragbara klor. Tågångare.
Bakom den stora rovtanden
finnas i regel 2 kindtänder i var
käkhalva. Särskilt luktsinnet är
skarpt. Ungarna födas blinda.
Alla världsdelar. Till hundsläktet,
Ca’nis, höra bl. a. dingo, hund,
prärievarg, sjakal och varg (se
dessa ord), till H. dessutom bl. a.
fjällräv, hyenhund, öronhund,
räv och ökenräv (se dessa ord).
Hunden. 1- Stora H. (lat.
Ca’nis ma’jor), stjärnbild på s.
himmelen, s.ö. om Orion. I stora
H. är himlavalvets klaraste
stjärna, Sirius, belägen. — 2. Lilla
H. (lat. Ca’nis mi’nor),
stjärnbild på n. himmelen, n.ö. om Orion.
Dess klaraste stjärna är Procyon.
Hundgalenskap, se Vatt u
-skräck.
Hundgrottan (ital. Gro’tta del
ca’ne), en grotta i botten av en
gammal krater i närheten av
Neapel. Nära marken samlar sig
kolsyra. Förr brukade man visa
besökande, att hundar kvävdes,
om de placerades nära grottans
botten (härav namnet).
Hundhaj, se Gråhajar.
[-Hunding—Brunhildställning-en,-]
{+Hunding—Brunhildställning-
en,+} en bakom den tyska
stridsfronten i Frankrike utbyggd
för-svarslinje, påbörjad 1917, som
sträckte sig från Serre n.ö. om
Laon till Meuse.
Hundkäx 1- hundlok a, se
A n t h r i s c u s.
Hundmänniskor, personer med
abnormt stark utveckling av
hull
håren, så att hela hudytan bär
långt hår.
Hundra dagarna, benämning
på den episod i Frankrikes
historia, som inledes av Napoleon I:s
andra uppstigande på
kejsartronen 20 mars 1815 och som
avslutas med Ludvig XVIII :s
återtagande av regeringen 28 juni
s. å.
Hundraårskrigen, de krig
mellan England och Frankrike, som
med vissa uppehåll rasade från
1337 till 1453. Orsakerna till H.
voro flera. Under de
engelsk-skot-ska fejderna i början av 1300-t.
bistod Frankrike Skottland. I
Guienne och Gascogne, Englands
enda återstående besittningar på
fransk mark, uppstodo tvister om
gränsförhållandena, vidare
inblandade sig Frankrike och England i
Bretagnes tronstrider och
slutligen hade England viktiga
handelsintressen att bevaka i Flandern,
som var den viktigaste
avnämaren av engelsk ull och vars
bor-gerskap därför i sina strävanden
att frigöra sig från Frankrikes
tryckande överhöghet sökte stöd
hos England. Som skäl till kriget
föregav emellertid den engelske
konungen Edvard III arvsanspråk
på den franska kronan, vilka
enl. fransk rätt voro
ogrundade (jfr Filip sp. 1534 och
Salis k a lagen). Kriget
kännetecknades i början av
ständiga engelska framgångar.
Sjösegern vid Sluys i Flandern 1340
följdes av segrarna till lands vid
Crécy 1346 och Poitiers 1356,
vunna huvudsaki. tack vare de
engelska bågskyttarnas
överlägsenhet. Detta skede slutar med
freden i Brétigny 1360, som
tillerkände Edvard III med full
suveränitet hela Akvitanien och
Calais, varemot han uppgav sina
arvsanspråk på franska kronan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
