Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håbrandshajar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1093
Håbrandshajar—Håkan
1094
1., jämte Håtuna pastorat i
Uppsala stift. 625 inv.
Håbrandshajar, La’mnidae, en
fam. Hajfiskar med stora
bröstfenor, ryggfenor utan
taggar, liten analfena och åsar på
stjärtens sidor. Spruthålen äro
små 1. saknas. H. finnas i de flesta
hav; leva av fiskar.
Håbran-d e n, La’mna cornu’bica, är ovan
svartgrå, under vitaktig. Längd
c:a 3,5 m. Atlanten, n. Stilla
havet; Sveriges västkust,
tillfälligtvis även i s. Östersjön. — E ä
v-hajen, Alo’pias vuTpes, är ovan
ljust blågrå, under vitaktig.
Längd 4,5—5 m., därav stjärten
c:a hälften. Varma hav,
tillfälligtvis vid norska och danska
kusterna. -— Till H. hör bl. a. även
brugd (se d. o.).
Håby, socken i Göteb. L, jämte
Foss pastorat i Göteborgs stift.
860 inv.
Håcksvik, H å k s v i k, socken
i Älvsb. 1., jämte Kalv, Mårdaklev
och Östra Frölunda pastorat i
Göteborgs stift. 765 inv.
Håga, by i Bondkyrka skn,
Uppsala 1., nära Uppsala, bekant
genom ”Kung Björns hög”, en
väldig gravhög från bronsålderns
senare hälft (trol. omkr. 1000 f.
Kr.). Vid en utgrävning
(1902—-03) påträffades där en kista och
talrika föremål av brons och
guld, bl. a. ett vackert svärd. Vid
likbegängelsen hade talrika djur
och trol. även människor offrats.
Hågäl, se Rödhajar.
Håkan (no. Haakon), sju (enl.
äldre räkning åtta) norska
konungar, bland vilka märkas:
1. H. Adelstensfostre, den
gode, d. 961, yngste son av
Harald Hårfager, fördrev sin broder,
Erik Blodyx, upprättade
Gula-tings- och Frostatingslagen men
misslyckades i sina försök att
införa kristendomen. H. sårades
till döds i strid mot Erik Blodyx’
söner och besjöngs av Eyvind
Skaldaspiller (se d. o.). — 2. H.
Håkansson, den gamle, f.
1204 efter faderns död, d. 1263 på
Orkneyöarna under ett krigståg
till Skottland, son till Sverres son
Håkan, d. 1204. H. hyllades ss.
konung 1217 av birkebeinarna
och snart därefter även av de
flesta baglerna. H. återställde
ordning och rättssäkerhet,
krossade Skule Jarls uppror och
gjorde definitivt slut på de mer
än 100-åriga inbördeskrigen. Han
ställde sig på god fot med kyrkan,
ordnade 1260 den ovissa
tronföljden samt förvärvade kort
därpå Island och Grönland.
— 3. H. (V) Magnusson
d. ä., kallad Hål äg g
(”högben”), f. 1270, d. 1319, son
av Magnus Lagaböte, blev 1299
konung efter sin broder Erik
Prästhatare. H. fortsatte dennes
krig med Danmark, vilket
slutligen sammansmälte med
inbördeskriget i Sverige mellan
Magnus Ladulås’ söner (se Erik
sp. 1157). H. hävdade
konungamakten både på stormansväldets
och folkfrihetens bekostnad.
Len-dermansklassen (se Adel sp.
78) upphävdes, och kungliga
ämbetsmän övertogo hela styrelsen.
Med H. utslocknade Harald
Hår-fagers ätt på svärdssidan. H. var
förmäld med Eufemia (se E u
-femiavisorna). — 4. Se
Håkan Magnusson. — 5.
H. VII, f. 1872, son till
Fredrik VIII av Danmark. H., vars
danska prinsnamn var Carl,
valdes efter upplösningen av
svensknorska unionen till Norges
konung 1905. Han har fört en
strängt konstitutionell regering
och under världskriget en neutral
politik i samarbete med Sverige
och Danmark. Förmäld 1896 med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
