Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håkantorp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1099 Hålkrus—Hållfasthet 1100
undersida från hälen till bakre
tålederna, bildas av häl-, språng-,
vrist- och mellanfotsbenen (se
Extremiteter sp. 1334) och
är ställd i vinkel mot
horisontalplanet, så att yttre fotranden
stödes mot underlaget, medan den
inre i H:s utsträckning höjer sig
däröver. Jfr Plattfot.
Hålkrus, vävnad i 4 skaft,
vanl. utförd av bomull.
Hålkäl (ty. Hohlkehle, av kold,
urholkad, och Kekle, strupe,
hals), profilering, konstruerad
efter en cirkel-, ellips- 1.
hyper-belbåge.
Håll, häftig, huggande smärta,
vanl. lokaliserad till nedre delen
av bröstkorgen, uppträder som
symtom på inflammatoriska
förändringar i lungsäcken och
orsakas av gnidningen mellan de på
grund av inflammationen ruggiga
lungsäcksytorna. Smärtor av
samma slag uppträda stundom
vid inflammationer i bukhålan,
t. ex. vid
blindtarmsinflammation, och litet varstädes i
kroppen, orsakade av reumatiska 1.
andra muskelförändringar
beroende på avkylning 1.
försträckning. En smärta, som möjligen
delvis även har detta ursprung,
är det s. k. mjälthugget, vilket
oftast uppträder under
ansträngande gång 1. löpning.
Hålla av, falla undan för
vinden, så att denna träffar
fartyget under större vinkel.
Hålla fullt, styra så, att
vinden fyller alla segel. Jfr Hacka
i vinden.
Hålland, hållplats på
stats-banelinjen Bräcke—Storlien i
Undersåkers skn, Jämtl. 1.
Turistort.
Hållfasthet betecknar i
dagligt tal ett föremåls egenskap att
ej brista och, understundom, ej
heller formförändras, när det ut-
sättes för åverkan. Den tekniska
h å 11 f a s t h e t s 1 ä r a n söker
ange, dels huru ett materials
formförändringar och brott äro
beroende av de spänningar 1. p å
-känningar, för vilka det
ut-sättes, dels huru dessa spänningar
skola beräknas, när de yttre
verkande krafterna äro givna till
storlek och läge. — H. vid lugna
påkänningar. Påkänningarnas
storlek anges i allm. i kg. per
kvmm. (1. kvcm.) av en yta, lagd
i materialet vinkelrätt mot deras
riktning. Med avseende å de yttre
krafternas anbringningssätt
skiljer man mellan följande fall av
H. — Drag- l. sträckhållfasthet.
Om en cylindrisk metallstång
med sektionsarean A kvmm.
sträckes i längdriktningen med
en sakta ökande kraft av P kg.,
är belastningen 1. påkänningen
A
i varje ögonblick — kg. per kvmm.
Hela tiden ökas stångens längd
(se fig. 1). Vid måttlig belastning
är förlängningen (töjningen)
proportionell mot
belastningsökningen. Därvid anger
töjningskoef-ficienten längdenhetens
förlängning vid en
belastningsökning av 1 kg. per kvmm. Det
omvända värdet av
töjningskoeffici-enten kallas
elasticitets-modul (se Elasticitet).
Proportionaliteten mellan
förlängning och belastningsökning
upphör, då belastningens storlek
överskrider
proportionali-tetsgränsen. Något under
denna ligger elasticitets;
gränsen (se E 1 a s t i c i t e t).
Formförändringarna under
elas-ticitetsgränsen betecknas som
elastiska men bli ovan
densamma nästan helt och hållet
permanenta. Vid fortsatt
ökning av belastningen uppnås
sträck- 1. flytgränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
