Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häst - Häst, gymnastikredskap - Hästantiloper - Hästavel - Hästbredderna - Hästböna - Hästdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161
Häst—Hästdjur
1162
denne r häst en (se d. o.),
clydesdalehästen (se d.
o.), p e r c h e r o n, en från
grevskapet La Perche i Frankrike
härstammande, grov arbetshäst,
oftast av mindre tyngd än
arden-nern, samt den engelska s h i r e
-hästen, nära besläktad med
Clydesdalehästen. —
Användning. H. användes huvudsaki.
till rid- 1. körbruk, i viss
utsträckning även som lastdjur.
Med ångans och motorernas
segertåg har H:s betydelse minskats
men ingalunda upphört. Inom
många områden kan H. icke helt
ersättas av några maskiner, ss. i
skogsskötseln, jordbruket och den
militära tjänsten, men även i
industrins och storstadens
transportväsen har H. ännu stor
användning. Frågan om
användandet av H. 1. motorn har på de
flesta områden utvecklats till ett
ekonomiskt spörsmål.
Beträffande Sverige nödvändiggöra
flerstädes topografiska och klimatiska
förhållanden H:s bibehållande i
stor utsträckning. I världskriget
förbrukades ett oerhört stort
antal H. Så t. ex. ägde franska
armén i aug. 1914 190,000 II. och
använde t. o. m. 1917 omkr.
1,800,000, varav något över %
mill. förlorades. Bristen på H.
inverkade vid flera tillfällen
synnerligen hämmande på
operationerna.
Häst, gymnastikredskap, se
Bock.
Hästantiloper, se A n t i 1 o
-per sp. 500.
Hästavel, se H ä s t u p p f ö d
-ning och Stuteriväsen.
Hästbredderna, se
Kalm-r e g i o n e r.
Hästböna, se V i c i a.
Hästdjur, E’quidae, en fam.
U d d a t å i g a hovdjur med
lång, bred nos, smärt kropp och
långa, smala ben, som beröra
marken endast med den hovbeklädda
ändfalangen till tredje tån. H.
kallas därför även Solidu’ngula,
enhovade. Av övriga tår
kvarstå endast andra och fjärde tåns
mellanhands- (-fots-) ben,
stilett-benen. På insidan av
fotlederna, ”knäet” och ”hasen”, sitta
hornvårtor, ”kastanjer”, som
troligen äro ombildade hudkörtlar.
I var käkhalva finnas tre, med en
emaljgrop i spetsen försedda,
breda framtänder, hos hanen,
hingsten, en liten hörntand, som
vanl. saknas hos honan, stoet
1. m ä r r e n, och sex, från
fram-tänderna genom en bred
tandlucka skilda kindtänder med
höga kronor och oregelbundna
emaljveck (jfr Tänder). En
man på halsryggen och svansens
hårbeklädnad bestå av långa
hår, tagel. H. äro typiska
stäppdjur. Efter något över 11
mån. dräktighet föder stoet 1,
sällan 2 ungar, föl. — Nu
levande H. tillhöra släktet E’quus,
inom vilket två huvudgrupper
särskiljas, den ena, omfattande
hästar, med kastanjer på båda
benparen, den andra, omfattande å s
-n o r och sebro r 1. tiger h ä s
-t a r, med dylika endast på
fram-benen. Tamhästen, Equus
ca-baTlus, har relativt korta öron,
breda hovar, lång, nedhängande
man, pannlugg och helt
tagelbeklädd, kort svans (se vid. Häst).
Den enda kvarlevande vildhästen,
P r z e w a I s k y s häst, Equus
przewaTskii, som på 1870-t.
upptäcktes i Dsungariet av ryske
forskningsresanden Przewalsky,
liar stort huvud, tjock hals, kort,
upprättstående man och endast
längs sidorna tagelbeklädd svans,
är till färgen gulaktigt grå 1. brun
och av ponnystorlek. På sydryska
stäpperna fanns till 1876 en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
