Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Immatrikulera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1271
Immunitetslära
1272
Amboceptorteorin framställd i
schematisk bild.
säges vara aktivt immuniserad.
Om från ett aktivt immuniserat
försöksdjur (vanl. kalv 1. häst)
serum (i mmun serum) tages
och detsamma insprutas i
blodbanan på en annan individ,
erhåller dennes blod ett förråd av
färdiga antikroppar. Detta kallas
passiv immunisering.
Immuniteten benämnes antitoxisk, om den
åstadkommits med och alltså
gäller för ett toxin, antibakteriell,
om den åstadkommits med och
gäller för en viss bakterieart. Den
aktiva immuniteten varar längre
än den passiva men tager längre
tid att bibringa, varför den
passiva immuniseringen lämpar sig
för fall, där gift 1. bakterier redan
finnas i större mängder i kroppen
(ss. vid ormbett 1. utbruten
infektionssjukdom). De vid
anti-toxisk immunisering använda
se-ras styrka bestämmes efter den
mängd toxin, de kunna
neutralisera. Ett serum, varav 1 kbcm.
neutraliserar 100 dödande
minimaldoser toxin, säges hålla 1
antitoxinenhet (1 AE) 1.
1 immunenhet (1 IE).
Minimaldos toxin är den giftmängd,
som på 4 dygn dödar ett
marsvin av 250 gr. vikt. Ex. på
anti-toxisk immunisering äro
behand^-ling med Behrings difteriserum,
tetanussera och sera med
anti-toxiner mot ormgifter. Vid
antibakteriell immunisering införas
försvagade bakterier i blodbanan,
varefter småningom
immunkroppar uppträda i stort överskott,
vilka vanl. ej ha någon inverkan
på de av bakterierna i fråga
alstra
de toxinerna men däremot binda
sig vid bakterierna själva. I
en del fall upplösas därpå de
så preparerade bakterierna av
normalt i blodet förekommande
lysi’ner (k o m p 1 e m e’n t),
i andra angripas de av vita
blodkroppar, som upptaga och
upplösa dem (Metjnikovs
fagocytos-lära, se Fagocyt). De
immunkroppar, som samverka med vita
blodkroppar, kallas
bakterio-t r o p i’ n e r (av grek, trope’,
omvandling). Immunkroppar
äro specifika, tåla uppvärmning
och förvaring och ha ensamt för
sig ej någon förstörande verkan
på bakterierna. En sådan
tillkommer först genom
komplementen, som finnas i vanligt
serum, icke äro specifika (verka
på flera olika bakterier) och ej
tåla uppvärmning 1. förvaring.
Ett immunkroppshaltigt serum
kan därför göras overksamt
genom uppvärmning till 56°—60°,
inaktiveras, och åter göras
verksamt, aktiveras, genom tillsats
av vanligt serum. De vita
blodkropparna kunna sägas i vissa
fall spela rollen av komplement.
Immunkroppen skulle enl. det
ovan sagda vara en
dubbelbindande a m b o c e’ p t o r (av lat.
a’mbo, två, och ca’pere, infånga),
med två haptofo’ra (av grek.
ha’ptein, häfta vid, och foro’s,
förande) grupper. Den ena
hapto-fora gruppen skulle binda sig vid
en mottagande grupp i
bakteriecellen, den andra vid en liknande
i komplementet 1. vita
blodkroppen. Man har framställt
amboceptorteorin (1. s i d o
-k e d j e t e o r i n, jfr E h r 1 i c h)
i en schematisk bild: a,
komplement (1. vit blodkropp), b,
ambo-ceptor, c, mottagare (rece’ptor) i
en cell. Vaccinering (jfr d. o. och
Vaccin) är en form av aktiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
