Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indoeuropéer - Indoeuropeiska språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1347 Indoeuropeiska språk 1348
Wales över havet och slogo sig ned
i Bretagne. — Under germanernas
utvandring kommo stora
områden i öst-Europa att bli
utrymda. Slaver följde efter. Polens
lågland samt n. och ö. Tyskland
blevo slaviska, men det senare har
genom en återerövring, som
började under Karolingerna, blivit
ger-maniserat. Av de slaviska
vender-na återstår numera endast en
liten ”språkö” i Spreewald. Omkr.
500—800 e. Kr. ha slaverna i
mängd slagit sig ned på
Balkanhalvön och vidare följt
berggördeln utmed Adriatiska havet ända
in i öst-Alperna. Det märkligaste
draget i den slaviska stammens
tillväxt har varit ryssarnas
expansion och russifiering av de
finska trakterna kring övre Volga,
de turk-tatariska khanaten vid
nedre Volga och slutligen, särskilt
i vår tid, Sibirien. — Betr. I:s
väldiga expansion till Amerika
under nya tiden råder en stor
skillnad mellan det latinska
Amerika, där de spanska och
portugisiska invandrarna starkt
blandat sig med den äldre
indianbefolkningen och införda negrer,
samt det angelsachsiska Amerika,
där invandrarna i stort sett hållit
sig rasrena, och där det äldre
indianska elementet är
jämförelsevis obetydligt. — Ingen gren av
indoeuropeiskt ursprung har i
senare tid så vunnit i expansion och
konsolidering som angelsachsarna.
Den verkliga koloniseringen av
det Brittiska riket har väsentl.
infallit under 1800-t. och i vårt
årh. Numera är Australien så gott
som helt engelskt och Nya
Zeeland i väsentlig grad. I Syd-Afrika
är däremot det inhemska neger
-elementet mycket betydande vid
sidan av invandrade britter och
boer. — De indoeuropeiska
huvudstammar som ännu bestå, äro
hinduer, iraner, armenier, slaver,
balter, albaner, greker, romaner,
germaner och kelter.
Indoeuropeiska språk bilda
en fullt självständig språkstam,
jämnställd med den semitiska,
finsk-ugriska o. s. v. Alla till
densamma hörande språk härleda sig
från ett gemensamt urspråk, ung.
på samma sätt som de romanska
språken från latinet. Genom
jämförelser mellan de olika
sär-språken och genom studium av de
lagar, enl. vilka dessa utvecklat
sig, kan man sluta sig till
urspråkets beskaffenhet. Detta visar
sig vara ett synnerligen formrikt
språk med en lång utveckling
bakom sig. Det förutsättes ha ägt ett
mycket differentierat ljudsystem.
Förutom vokaler och diftonger av
olika schatteringar uppvisar det
även sonantiska nasaler och
liquidae. Bland konsonanterna
märkas gutturalerna, som
tydligen varit av tre slag, nämligen
dels vanliga k- och g-ljud (s. k.
velarer), dels sådana ljud med ett
w-ef ter slag (s. k. labiovelarer),
dels ock sådana, som uttalats
med tungryggen mot främre
gommen och antagligen varit
försedda med muljering (s. k.
palata-ler). Med ledning av den
behandling, som dessa sistnämnda ljud
undergå i de olika språken, plägar
språkstammen indelas i två
grupper, efter ett karaktäristiskt
exempel (ordet för ”hundra” på resp,
avestaspråket och latinet) kallade
satem-språk och centum-språk. 1
de förra övergingo de nämnda
pa-latalljuden till s-1. sje-ljud, under
det att de i de senare blivit
vanliga k- och g-ljud. Till s a t e m
-gruppen höra följande språk:
1) de indiska (se d. o.) ; 2) de
iranska (se d. o.), vilka båda
ofta sammanfattas under
benämningen ariska språk; 3) arme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
