Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Induktionsapparat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1353
Induktionsapparat—Induktorium
1354
talet, går strömmen medsols, ö)
av höger hand-regeln (se
Elektriska maskiner sp.
865), c) avLenz’lag:
induk-tionsströmmens riktning är
sådan, att ledarens förflyttning
motverkas av elektromagnetiska
krafter. Om dessas beräkning se
A m p è r e och Magnetiskt
fält. Det mekaniska arbete, som
fordras för att övervinna dessa
krafter, omvandlas genom I. till
elektrisk energi, induktionsström.
— En ström i en sluten
strömkrets verkar inducerande även på
de olika delarna av samma
strömkrets. Den inducerade strömmen
kallas e x t r a s t r ö m, fenomenet
självinduktion. Då
primärströmmen slutes, uppstår en mot
denna riktad extraström, vilken
fördröjer primärströmmens
tillväxt till full styrka.
Förändringen i magnetfältet sker då relativt
långsamt, och extraströmmen är
därför relativt svag. Då
primärströmmen brytes, sker
förändringen plötsligt; extraströmmen
är likriktad med primärströmmen
och relativt högspänd.
Extra-strömmens elektr omotor iska kraft
är proportionell mot hastigheten
av kraftfältets intensitetsändring
samt dessutom beroende av
ledarens form. I en spole med tråd i
många varv, som omsluter en mjuk
järnkärna, är självinduktionen
stor, i t. ex. en spole med bifilär
lindning (se d. o.) liten. En
spole, i vilken exstraströmmen har
1 volts spänning, då strömstyrkan
ändras med en hastighet av 1
am-père per sek., säges ha en
självinduktion (1. självpotential) av 1
henry (enheten för
självinduktion). 1 millihenry = 0,001
henry. Den absoluta enheten är 1
cm. = 10~9 henry. — I.
upptäcktes och studerades av Faraday och
har blivit grundläggande för hela
den moderna elektrotekniken. —
2. Magnetisk I., se
Magnetiskt fält.
Induktionsapparat, se
Induktorium.
Induktionselektricitet, genom
induktion (se d. o.) uppkommen
elektrisk ström, särskilt
sekundärströmmen från ett induktorium.
Induktionskoefficient är
antingen detsamma som
självinduktion (se I n d u k t i o n) 1.
ömsesidig I. mellan två strömkretsar.
I. beror på kretsarnas form och
inbördes läge och ökas vid
närvaro av järn. I. mätes liksom
självinduktionen i h e n r y 1. i cm.
Den förra enheten definieras på
följande sätt: Om i ena
strömkretsen strömstyrkan ändras med
1 ampère i sekunden och därvid i
andra strömkretsen induceras en
spänning av 1 volt, är ömsesidiga
I. 1 henry.
Induktionsmotor, se
Elektriska maskiner sp. 877.
Induktionsström, elektrisk
ström, som uppkommer genom
induktion (se d. o.).
Induktionsugn, se
Elektriska ugnar sp. 900.
Indukti’v (av lat. indu’cere,
leda in), som sker medelst
induktion (se d. o.).
Indu’ktor, se Elektriska
maskiner sp. 864.
Indukto’rium,
induktionsapparat, gnistinduktor,
apparat för frambringande av
högspänd men svag växelström ur
lågspänd likström. I. består av en
mjuk järnkärna, E, om vilken
lindas relativt få varv isolerad
koppartråd, primärlindning-e n, P, och utanpå denna en andra
lindning av ett stort antal varv av
fin tråd, sekund är 1 in dn i ngen,
S. Den lågspända likströmmen,
primärströmmen,
genomflyter primärlindningen och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
