Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inskrivningsdomare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1423
Inspiration—Instans
1424
Inspiratio’n (av lat.
inspira’-re, andas in), högre ingivelse;
hänförelse; intalan. — Teol.
Framför allt den gudomliga
ingivelse, som enl. kyrkoläran
lett de bibliska författarna vid
avfattandet av de i kanon
ingående skrifterna. Hos skilda folk
möter föreställningen, att de stora
skaldernas och siarnas ord äro
gudaingivna. I judendomen, i
synnerhet den hellenistiska,
till-lämpas denna tanke på de redan
förut ss. heliga betraktade
gammaltestamentliga böckerna.
Vä-sentl. från judendomen torde
därpå föreställningen ha
övertagits av den kristna kyrkan (jfr i
N. T. 2 Tim. 3: 16; 2 Petr. 1: 21),
inom vilken den sedermera också
överfördes på de nytillkomna och
så småningom med kanoniskt
anseende beklädda nytestamentliga
skrifterna (jfr Bibel sp. 1434).
Någon särskilt ingående
behandling fick läran om I. varken
under gamla tiden 1. under
medeltiden. Annorlunda blev
förhållandet inom protestantismen, vilken
gentemot katolicismens
tradi-tionsbegrepp uteslutande
åberopade Bibeln. Här utbildades efter
hand, såväl hos lutheranerna som
hos de reformerta, en synnerligen
detaljerad lära om I., samlad
kring satsen om Bibelns
verbal-(ord-) i n s p i r a t i o n, enl.
vilken allt däri var ordagrant
ingivet av den helige Ande och
följaktligen ofelbart; författarna
hade blott varit opersonliga
verktyg, vilka icke tillfogat något av
sitt eget. Med den historiska
forskningens genombrott (se
Bibelkritik) har ett sådant
mekaniskt betraktelsesätt
omöjliggjorts. Den nyare teologin
fattar i stället Bibeln, i dess centralt
religiösa delar, ss. de heliga
författarnas vittnesbörd om den
gudomliga uppenbarelse, de mött
i naturen, i historien och i sina
egna liv. — Paralleller till den
kyrkliga åskådningen om Bibelns
I. förekomma på flera håll i
religionens värld, framför allt i den
rabbinska judendomens och islams
lära om G. T., resp, koranen, ss.
intill den minsta prick skrivna
av människor efter diktamen av
Gud själv 1. en ängel samt i
brahmanismens förkunnelse om
Veda (se d. o.) ss. en skapelse av
någon bland gudarna 1. en
utand-ning av det högsta
gudomsväsen-det. -—■ Med. Inandning i motsats
till expiratio’n, utandning.
Inspire’ra (lat. inspira’re,
inandas), ingiva, hänföra. — Med.
Inandas.
Insprutning, se Injektion.
I. N. S. T., förk. för in no’mine
sa’nctae trinita’tis, lat., i den
heliga treenighetens namn.
Instabi’1 (lat. insta’bilis),
vacklande, osäker.
Installatio’n (fr. installation,
av fhty. stal, stall, ställe),
inbyggande, införande (av en
ledning o. d.) ; högtidligt
insättande i ett ämbete. Verb I n s t a 1
-1 e’ r a.
Insta’ns (av lat. insta’ntia,
enträgen begäran), avdelning inom
ett lands domstolsväsen, som i
förhållande till landets övriga
domstolar står i över- 1.
underordning. Uttrycket I. användes
även betr, andra myndigheter
än domstolar. Den ordning,
som råder mellan domstolar 1.
myndigheter i berörda hänseende,
kallas instansordning. —
Med domstol i första instans
menas sådan domstol, som har
att först upptaga ett visst mål 1.
ärende till bedömande, överföres
målet 1. ärendet sedermera till
högre rätt, säges denna domstol
döma i andra instans. Med
dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
