Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Issyk-kul - Istadarätt - Istambul - Istar - Isted - Ister - Isthmus - Istider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1567
Issyk-kul—Istider
1568
N. Europas nedisning. I gräns för isens största utbredning. II sista nedisningens
maximum. III två längre stilleståndsperioder under isens tillbakaryckande med
bildning av stora ändmoräner. W, 0 fennoskandlska isströmmarnas gränser mot
brittiska, resp, ural-timanska inlandsisen. V vattendelare. I isdelare. Pilarna
markera isens rörelseriktning, punkterna fyndorter för arktiska växtlämningar utom
Fennoskandia.
Issy’k-kul, insjö utan avlopp i
Central-Asien. Omkr. 5,800 kvkm.
Istadarätt, se A r v sp. 704.
Ista’mbul, se
Konstan.ti-n o p e 1.
Istar, se i s j t a r.
I’sted, by i preussiska prov.
Schleswig-Holstein. Vid I.
besegrades 25 juli 1850 den av
preussarna övergivna
slesvig-holstein-ska armén av danskarna.
Ister, se F e 11 sp. 1502.
I’sthmus, lat., grek. Istmo’s,
näs. 1. Gammal benämning på
Korintiska näset (se d. o.) ; jfr
Istmiska spelen. — 2.
Näset vid Kra, den smalaste delen
av Malackahalvön (10° n. br.). -—
3. Näset vid Panama (se d. o.).
Istider, beteckning för
geologiska tidsskeden, då glaciärer
och inlandsisar hade en väsentligt
större utbredning än i nutiden. —
Mest bekanta äro de kvartära I.,
som inföllo mellan tertiärtidens
slut och den geologiska nutiden.
Man har i Europa och
Nord-Amerika urskilt 3 1. 4 sådana, av
mildare interglacialap e r i o
-d e r skilda I., av vilka den sista
är den, som lämnat de mest
påtagliga märkena efter sig. Under
dessa kvartära I. voro bl. a. hela
n.v. Europa och n. delen av
Nord-Amerika täckta av
sammanhängande inlandsisar av samma
karaktär som den nutida på Grönland.
Glaciärerna i Alperna och andra
bergskedjor voro samtidigt
mycket större än nutidens.
Snögränsen låg då 1,000—1,500 m. lägre
än nu, och stora delar av mell.
Europa s. om den nordiska
inlandsisen voro en skoglös tundra.
Renen var allmän så långt
söderut som i s. Frankrike; i mell.
Europa levde då mammut,
ull-hårig noshörning och grottbjörn.
Under de senare kvartära I. och
de interglaciala skedena mellan
dem uppträda människor
(Nean-derthal- och Cromagnonraserna m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
