Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isvolskij, Aleksandr Petrovitj - Isättika - Itaka - Itakonsyra - Italer - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1571 Isättika—Italien (Läge och gränser. Ytbildning) 1572
ang. Asien, ägnade han sig åt att
återupprätta Rysslands
inflytande inom den europeiska politiken.
Härvid kom hans politik i skarp
konflikt med österrike-Ungerns,
vilken senare 1908 vann en
tillfällig framgång under den bosniska
annexionskrisen 1908 (se
Bosnien). Han ivrade för de små
Balkanstaternas enande i
gemensamt motstånd mot
Donaumonar-kin och arbetade på att
successivt utbygga
vänskapsförhållandet till ententemakterna.
Denna politik fullföljde han, sedan
han 1910 blivit ambassadör i
Paris, bl. a. genom gynnande av
den . nationalistiska rörelse, som
triumferade vid Poincarés val till
fransk president 1912.
Otvivelaktigt bidrog han härigenom icke
oväsentligt till den skärpning av
förhållandet mellan ententens och
trippelalliansens makter, som
1914 framkallade världskriget.
Han lämnade sin ambassadörspost
kort efter revolutionen 1917.
Isättika, se Ättiksyra.
1’taka, en av Joniska öarna v.
om Grekland, berömd i antiken ss.
Odysseus’ hemort.
Itako’nsyra,
metylenbärn-stenssyra, CH2 = CCOOH
l , en
ch2cooh
av de tre brandcitronsyrorna,
vilka bildas vid torrdestillation
av citronsyra. De övriga äro
citrakon- och mesakonsyra, vilka
utgöra metylsubstitutionsderivat
av resp, malein- och fumarsyra.
Ita’ler (lat. I’tali) betecknade
urspr. en folkstam i s. Italien,
vilken sedermera undanträngdes.
Redan hos de gamla författarna
var I. det gemensamma namnet
på alla folk på Apenninska
halvön, som därav fick namnet
Italien. — 11 a’ 1 i s k hänför sig
till T. och italiker (se
Ita
lien sp. 1588), italiensk
till Italiens medeltid och nyare
tid.
Italien, 11 a’ 1 i a, konungarike
i s. Europa, omfattande
Apenninska halvön (utom San Marino)
med de flesta närliggande öarna.
312,588 kvkm. 39 mill. inv. (124
på 1 kvkm.). 25,900 kvkm. med
1,6 mill. inv. ha tillkommit
genom världskriget. Till I. höra
åtskilliga områden utanför Europa
(se tab. sp. 1580). — Läge och
gränser. I. liggei’ mellan 47° 10’
och 36° 40’ n. br. (Siciliens
sydspets), 6° 35’ och 18° 30’ ö. 1. och
sträcker sig från ett brett
landfäste i n. som en smal,
oregelbunden rektangel långt i s.ö., med
utskjutande spetsar i s.v. och s.ö.,
och har därför liknats vid en
stövel. Västkusten har flera bukter
och goda hamnar, sydkusten har
den stora Tarantoviken mellan
Apuliens och Kalabriens halvöar,
östkusten har förträffliga
hamnplatser i Istrien i n.ö. men är
eljest lagunkust 1. rak längdkust
med få hamnar. I. gränsar i n.v.
till Frankrike, i n. till Schweiz
och Österrike, i n.ö. till
Jugoslavien samt omgives för övrigt av
Medelhavet och dess vikar,
Ligu-riska havet och Tyrrenska havet
i v., Joniska och Adriatiska
haven i s. och ö. •—■ Ytbildning.
I. kan indelas i tre huvuddelar.
1) Fastlands-Italien omfattar
en mindre del av Väst-Alperna,
Öst-Alpernas inre kalkzon, ett
stycke av Karstplatån samt
Poslätten. Huvudfloden Po (se
d. o.) upptager ett flertal
bifloder, bland dem avloppen för de
natursköna sjöarna Lago
Mag-giore, Comosjön och Gardasjön
vid Alpgränsen. N.ö. om Po flyta
Adige, Isonzo m. fl. genom slätten,
som avslutas med en bred
träsk-och lagungördel i ö. 2) Halvö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
