Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italienska språket - Italiensk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1615
Italiensk konst
1616
sidan litteraturspråket och å den
andra talspråket och dialekterna
har varit och är ännu betydande
i Italien. Landets historia
förklarar också mer än väl varför
dialekterna här förblivit mera vitala
än i andra länder och användas
även av de bildade klasserna, om
också det florentinska högspråket
fortfarande får anses ss. det
normerande. Bland de många
dialekterna märka vi framför allt
vene-tianskan och neapolitanskan, på
vilka en rik litteratur utvecklats,
samt folkmålen på Sardinien, som
intaga en särställning. — Uttal
och ortografi. Genom den för I.
karaktäristiska tendensen att
avsluta orden på vokalljud samt
genom språkets enkla vokal- och
konsonantserier har italienskan
nått en klangfullhet, som gör den
till det sångbaraste av
kulturspråken. Vokalerna äro u (=
all-mäneuropeiskt, tyskt u), slutet
och öppet e och o ( = svenskt e
och ä i respektive fe och färla
samt svenskt å i får och fåll),
öppet a och slutet i. Vad
konsonanterna beträffar märkes, att
explosivorna c (= k), p, t
aspi-reras ej; c och g framför e och i
uttalas resp, tj och dj, t. ex. cento,
gente, likaså ci och gi före a, o,
u, t. ex. ciancia [tjantja], bacio
[batjå], gjorno [djårnå],
giardi-no [djardinå]; ch och gh uttalas
alltid ss. resp, k och g, sch = sk,
schiera [skjära], gn = ung. sv.
nj, gl = muljerat l, h är
alltid stumt, s är tonande
(framför tonande konsonant och ofta
mellan vokaler) 1. tonlöst, sc
framför e och i samt sci framför
a, o, u uttalas som sv. sje-ljud,
t. ex. scelta [sjelta], sciampagna.
[sjampanja], z = ts men ibland
= ds. — Formlära. Alla
substantiv och adjektiv på o 1. e samt
maskulina ord på a bilda plur. på
i, t. ex. il padre felice, plur. i
padri felici, 1’artista — gli
artisti, 1’idiota — gVidioti, la
mano — le mani; feminina på a
bilda plur på e, t. ex. la buona
sorella -—- le buone sorelle. Liksom
franskan har I. särskild partitiv
artikel bildad med prep. di och
best, artikeln: del, dello, della —
dei, degli, delle, t. ex. del pane,
dello zucchero, degli uomini, delle
ragazze. — Syntaxen är ung.
densamma som i franskan. —
Italienskan gör stort bruk av
av-ledningsändelser, varigenom
språkets uttrycksmöjligheter i hög
grad ökas. Nästan till varje
subst., adj. och adv. kunna t. ex.
läggas augmentativa (i regel på
-one) 1. diminutiva (på -ino, -etto)
suffix, t. ex. capello, hatt,
capelletto, liten hatt, capellone,
stor hatt. — Nuv. utbredning. I.
talas av över 38 mill. inv. i Italien,
200,000 inv. i s. Schweiz, ung.
lika många på Korsika och Malta
samt av mer än 3 % mill. i
utlandet i övrigt bosatta italienare.
Italiensk konst. Medan den
romerska konsten i huvudsak var
ett fortsättande av den grekiska,
kan i den etruskiska spåras
kärnan till en rent italiensk konst.
Den egentliga grunden till denna
lägges dock först under f o r n
-kristen tid. I katakomberna
(se d. o.) uppstår redan under de
första kristna årh. en
väggmål-ningskonst, grundad på antikt
måleri, medan skulpturen främst
representeras av sarkofagreliefer
(se Sarkofag). Fr. o. m. 300-t.,
då kristendomen blir statsreligion,
går byggnadskonsten en
genomgripande utveckling till mötes,
beroende på nödvändigheten att
skapa kristna gudstjänstlokaler.
De två huvudformerna blevo
basilikan och centralkyrkan (se dessa
ord och Byggnadskonst sp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
