Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt - Jaktboll - Jaktfalkar - Jaktflygplan - Jakthyena - Jakthäst - Jaktlagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Jaktboll—Jaktlagstiftning
36
g e 1, Hund, Jaktfalkar och
Jaktlagstiftning.
Jaktboll, se Kastlekar.
Jaktfalkar, till falkjakt (se
J akt) använda fåglar av F a 1
k-släktet. Jaktfalken,
Fa’lco rusti’colus, är ovan mer 1.
mindre mörkt gråblå med ljusa
tvärband, under vit med mörka
fläckar 1. tvärband. Hanens längd
52—57, honans 57—60 cm. N.
Europa. Lever av fåglar, lämlar
m. m. och häckar i svenska
fjälltrakter med boet på
klippavsatser. Ägg 3—5, gulvita,
brunfläckiga. Stann-, som yngre
flyttfågel. — Följande underarter äro
tillfälligt anträffade i Sverige:
grönlandsfalken, Falco
rusticolus ca’ndicans, vit med
svarta strimmor och fläckar; n.
Grönland; islandsfalken,
Falco rusticolus isla’ndus, lik
jaktfalken, men huvudet ljusare
än ryggen; s. Grönland.
Jaktflygplan, med kulsprutor
beväpnat, uteslutande för
luftstrid avsett flygplan. J. var förr
alltid ensitsigt men är numera
ofta tvåsitsigt. Officiell
benämning är jagare (se
Flygplan).
Jakthyena, se Hyenhund.
Jakthäst, eng. hu’nter, häst,
lämpad för jaktridning (se d. o.).
Jaktlagstiftning. Under äldsta
tid var villebrådet (liksom
naturprodukter i allm.) ”ingens
tillhörighet”. Då tillgången på
obebyggd jord och på villebråd
minskades, inskränktes genom
lagstiftning den fria jakträtten,
och jordägarna tillerkändes blott
rätt till jakt å sin mark, dock att
jakt efter vissa rovdjur fick
utövas av envar. I östgötalagen
stadgas emellertid ett kungligt
jaktregale (på rådjur).
Detta privilegium utvidgades allt
mer till olika djurarter och
inne
bar mot. medeltidens slut, att all
jakt tillhörde konungen och adeln.
— Nu gällande J. innefattas i
lagen om rätt till jakt,
kungörelsen ang. grunderna för
tillgodogörande av kronans jakträtt samt
jaktstadgan (alla av 1912).
Jakträtten, vari jämväl innefattas
rätt till fallvilt, tillkommer
jordägaren. Hans rätt är dock i flera
hänseenden inskränkt, främst
genom fridlysning. Sålunda
äro åtskilliga för lantbruket
nyttiga fåglar fredade fr. o. m. 1
mars t. o. m. 15 sept. [vit stork;
horn-, jord- och tornuggla; alla
hackspettar; kungsfiskare,
blå-kråka, härfågel, nattskärra,
tornsvala; vissa tättingar (jfr
hänvisningar från d. o.) ]; förbud mot
jakt är stadgat för vissa platser,
ss. Måkläppen, Lilla Karlsö m. fl.,
som förete egendomligt djurliv;
särskilda begränsade
jakttider äro i jaktstadgan (och i
vissa andra författningar)
föreskrivna till förhindrande av för
kraftig decimering av villebrådet
(se tab.); all jakt är förbjuden:
å kanadahjort, vildren, moripa,
skärfläcka, glada, brun samt blå
kärrhök, örn och svart stork i
hela riket, å bäver inom Jämtl.
och Västerb. L, å mård inom
Väs-ternorrl. 1., å tordmule i hela
riket 21 apr.—31 juli, å lunnefågel
inom Göteb. och Bohus 1. Val är
fridlyst 1 aug.—31 mars vid
Sveriges västkust, n. om Varberg.
Bland ytterligare inskränkningar
i jakträtten märkes förbud mot
användande av vissa jakt- och
fångstsätt. Djurfångst med sax
och gift är sålunda utan K. B:s
tillstånd förbjuden. Stryknin får
användas endast för dödande av
varg, järv och räv. Skytte för uv
är tillåtet å kråka, duv- och
sparvhök. Älg får ej jagas under
skidlöpande 1. fångas i grop 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
