Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japansk litteratur - Japansk musik - Japansk lack - Jaquerie - Jaques-Dalcroze, Émile - Jaquett - Jardin, Nicolas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Japansk musik—Jardin
88
d. v. s. uppteckningar av folkets
äldsta traditioner: Kojiki (712)
på blandat språk och Nihongi
(720) på ren kinesiska, dels en
förträfflig lyrik, till vilken väl
impulsen gavs genom
bekantskapen med den högre
fast-landskulturen men som är rent
japansk till språk och
idéinnehåll, kodifierad i samlingen
Manyoshu, ”De tiotusen
bladens samling”. Versen saknar
rim, och metern kännetecknas
av växling mellan 5- och
7-staviga rader. — J: s klassiska
litteratur tillkom under
Hei-an-perioden (900—1100-t.),
varvid kvinnor voro de främsta
författarna. Lyriken fortsattes
framgångsrikt, bevarad i den
väldiga samlingen Kokinshu.
Prosan utvecklades i diverse
berättelsesamlingar, t. ex.
Take-tori Monogatari, en saga på
praktiskt taget ren japanska,
och Tosa Nikki, en
reseskildring av Tsurayuki (båda
900-t.). Höjdpunkten nåddes av
M u r a s a k i no Shikibu,
författarinna till Genji
Monogatari, en stor sedeskildrande
roman från omkr. 1000 e. Kr.,, och
av den samtida Se i Shonagon,
författarinna till Makura Zoshi,
skisser av varierande innehåll.
— 1200—1500-t., en kulturell
nedgångsperiod, under vilken
buddhistmunkarna voro de
egentliga författarna, bjuder på
historiska romaner, personliga
memoarer, en utmärkt samling skisser
och anekdoter, Tsure-dzure-gusa,
och ett par hundra rätt primitiva
dramatiska skisser, s. k. No. —
Med 1600-t:s ingång, under
Toku-gawaättens shoguner, gjordes Edo
till ett verkligt kulturcentrum.
Perioden 1600—-1867 utmärker
sig för en vidlyftig litteratur av
såväl skönlitterära arbeten som
lärda verk. Kinas kultur
inflytande gjorde sig starkt gällande
genom de favoriserade Kangaku-sha,
”Kinalärde”, bland vilka märkas
Yekken, Arai H a r u s ek i
(båda 1600-t.) och Kiuso
(början av 1700-t.). Studiet av J:s
historia upptogs på allvar,
resulterande i J:s främsta historiska
verk, Dai-Nihon-shi. Detta
studium bidrog avsevärt till en
reak-tionsrörelse mot kineseriet med
studium och förhärligande av den
gamla äktjapanska litteraturen,
ledd av de s. k. Wa-gaku-sha,
”Japanlärde”. Under
Edoperio-den uppstod även en populär
dramatik, främst genom C h i
kama t s u, samt en föga
framstående men ytterst omtyckt
förströelselitteratur, delvis starkt
pornografisk. Bland de mest
populära romanförfattarna kunna
nämnas Kioden (slutet av
1700-t.) och B ak in (förra hälften
av 1800-t.). Under
europeiserings-perioden (från 1867) har man
även försökt sig i västerländsk
romanstil, delvis med framgång.
Japansk musik, se
Kinesisk musik.
Japanskt lack, se Rhus.
Jaquerie, se Jacquerie.
Jaques-Dalcroze [-[jakk-dal-krå’s],-] {+[jakk-dal-
krå’s],+} Émile, f. 1865,
franskschweizisk kompositör, mest känd
som skapare av den rytmiska
gymnastiken, ett slags illustrerad
musik, avsedd att utveckla det
musikaliska gehöret och känslan för
rytmiska rörelser. 1910—45
uppehöll J. i Hellerau en läroanstalt
för sin metod. Bland svenska
efterföljare märkes Anna Behle.
Jaquett [sjakä’tt] (fr.
jaquet-te, av jaque, kort pansar jacka),
urspr. kort kolt, numera mansrock
med långa, framtill avrundade
skört.
Jardin [jardä’ij], Nicolas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
