Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jomsborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Jomsborg—Jonier
166
d. 1774, italiensk tonsättare. J.,
som hör till den neapolitanska
operans främsta representanter,
skrev omkr. 75 operor.
Jomsborg, en vikingaborg på
ön Wollin vid Oders mynning. J.
låg invid den under vikingatiden
betydelsefulla vendiska staden
Jumne 1. Julin och blev på
900-t. erövrat av danske
konungen Harald Blåtand, som där
inlade en stark besättning, J o m s
-vikingarna. Dessa bildade ett
ryktbart krigarsamfund, vars
bedrifter fått en livfull, men ofta
ohistorisk skildring i den
isländska Jomsvikingasagan
(från omkr. 1200). Det danska
väldet i J. upphörde under
1000-t:s början, och under krigen mot
venderna förstördes Jumne av
Valdemar den store. På stadens
ruiner uppstod sedan staden
Wollin, medan Jumnes minne
fortbe-stod i sagan om den rika staden
V i n e t a, som försvunnit i havet.
Jon, jonisering, se lon
och lonisering.
Jona, se I o n a.
Jo’na (i Septuaginta och N. T.
Jonas), profet i Israels rike
omkr. 770 f. Kr., omtalad i 2 Kon.
14: 25 och sedermera gjord till
hjälten i den omkr. 400 f. Kr.
skrivna Jonas bok, vilken, bl. a.
betjänande sig av folksagans
färger, med synbar humor skildrar en
inskränkt och småaktig profet,
vilken är ovillig att bära Guds
budskap till hedningarna men
till sist dock måste göra det.
Jo’nas, Justus, f. 1493, d.
1555, Luthers vän och
medhjälpare, 1518 prof, i juridik i Erfurt,
1519 vid disputationen i Leipzig
vunnen för Luther, 1521 teol.
prof, i Wittenberg, sedermera
även verksam på andra orter.
Jo’natan, Sauls äldste son, i
varm vänskap förenad med
Da
vid, som i ”Bågsången” (2 Sam.
1: 19 ff.) bittert beklagar hans
död.
Jones [djåons], Inigo, f.
1573, d. 1652, engelsk arkitekt.
Efter studier i Italien anslöt sig
J. till Palladios riktning och blev
den främste målsmannen i
England för denna. Hans huvudverk
är kungapalatset Whitehall i
London, varav dock blott festhallen,
The banqueting house (se ill. till
Engelsk konst sp. 1031),
uppfördes.
Jo’ngkind, J ohann - B ar
-thold, f. 1819, d. 1891, holländsk
målare och etsare. J. var under
senare delen av sitt liv bosatt i
Paris men målade helst
holländska motiv. Han anslöt sig
från början närmast till
Barbi-zonskolan men blev genom sin
ljus- och atmosfär behandling en
föregångare till impressionismen.
Jonglö’r (fr. jongl&ur), urspr.
j o g 1 e a’ r (av lat. jocula’tor),
namn på kringvandrande sångare
i Frankrike under medeltiden. J.
föredrogo sina dikter till
ackompanjemang av v i e 11 e, ett
violin-liknande instrument. Mot
medeltidens slut utfylldes J: s repertoar
alltmer med uppvisningar i
akrobatik o. d., vilka till sist helt
togo överhanden; därav J: s nuv.
betydelse: gycklare, akrobat.
Jo’nien, i forntiden den av
jonier (se d. o.) bebodda
kuststräckan av Mindre Asien; ibland
inneslutas även andra av jonier
bebodda områden i namnet J.
Jo’nier, en av grekiska folkets
huvudstammar, utbredde sig från
n.ö. Peloponnesos och Ättika över
Eubea och Kykladerna till
Mindre Asiens mell. västkust och
grundade det joniska stadsförbundet.
Därifrån grundläde J. en mängd
kolonier i synnerhet vid Svarta
havet (jfr Grekland, sp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
