Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordmagnetism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Jordmandel—Jordnatur
192
ten på olika orter ritar man upp
kartor med i s o dy n a’ m e r,
linjer, som förbinda orter med
samma fältstyrka. Isodynamer finnas
för horisontal-, vertikal- och
totalintensiteten. Av dessa äro de förra
de mest använda. —- De
jordmagnetiska elementen äro
underkastade ständiga variationer, dels
sekulära, långsamma
förändringar över långa tidrymder, dels
periodiska, som ha en period på
en dag, ett år L annan tidrymd,
dels aperiodiska störningar, i
svårare fall kallade magnetiska
stormar. För att uppmäta dessa
ofta snabba förändringar
använder rnaii oftast självregistrerande
variome’trar, instrument,
som ej ge de olika storheternas
absoluta värden utan endast deras
förändringar. Registreringar från
magnetiska observatorier i alla
världsdelar ha bragt i dagen ett
mycket rikhaltigt material, ur
vilket man fått fram de periodiska
variationernas samband med
jordens och månens rotation och
störningarnas samband med
solfläckar och protuberanser, norrsken
och jordströmmar (se dessa ord).
•— Betr. J :s orsaker råder stor
osäkerhet. Man antager
magnetiska massor i jordens inre, som
skulle vara magnetiserade
genom induktion från i atmosfären
cirkulerande elektriska strömmar.
De aperiodiska störningarna
antas bero på a- och katodstrålar
från solen.
Jordmandel, se C y p e r u s.
Jordmaskar, se E u x o a.
Jordmetaller,
jordartmetaller, en grupp grundämnen,
vilkas oxider förr kallades
jordarter. Oxiderna kunna
reduceras till metaller först i elektrisk
ugn; däremot är det lätt att
framställa metallerna genom
elektro-lys ur deras smälta klorider. Till
J. räknas: 1) Alkaliska J., näml,
de tvåvärda metallerna k g 1
-cium, s t r o n t i u m, b a r i u m
och radium. De sönderdela
vatten vid vanlig temperatur. Deras
sulfater, karbonater, och neutrala
fosfater äro olösliga 1. mycket
svårlösliga i vatten, däremot äro
hydroxiderna tämligen starka
baser. Till denna grupp kan även
räknas magnesium, som icke
sönderdelar vatten vid vanlig
temperatur, och vars hydroxid är
mycket svårlöslig. Sulfatet är
däremot lättlösligt. — 2)
Egentliga J. omfatta den tvåvärda
metallen beryllium samt de
trevärda metallerna aluminium,
g a 11 i u m, indium och t a 1
-lium. — 3) Sällsynta J. (se
d. o.).
Jordmån. Geol. Det yttre
skiktet av jordarterna, d. v. s. m a r
-ken. J. kan bestå av vid
jordytan självständigt uppkomna
bildningar, t. ex. r å h u m u s och
mylla, uppkomna av
förmultnande växtämnen under
förutsättning av en viss fuktighetshalt
hos J., 1. ock av
omvandlingsprodukter av den ursprungliga
jordarten, uppkomna genom
klimatets (se För vitt ring) 1.
genom organismers inverkan, t. ex.
blekjord och rostjord (se Alv).
— Lantbr. Jordens beskaffenhet
med hänsyn till dess
odlings-värde. Sålunda talar man om
mager, näringsrik, torr, fuktig,
lätt (lucker), styv
(sammanhängande och svårbearbetad) J.,
möjligen även, med avseende på
jordens sammansättning, om ler-,
sand- och kalkhaltig, humusrik
J. m. m.
Jordmätning, se G e o d e s i.
Jordnatur. I kronans jordebok
redovisas av gammalt
fastigheterna med hänsyn till deras olika
skyldigheter i avseende å
utgöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
