Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaldeiska språket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
Kalesch—Kalf
420
Stilleben. Målning av Willem Kalf.
(Nat. mus.)
utfördes K. under 1700-t. av Kindt
(se d. o.).
Kale’sch, lätt, halvtäckt vagn
med fram- och baksäte samt
kuskbock.
Ka’levala (”Kalevas hemort”;
K a 1 e v a, eg. smed, en i de
folkliga runorna förekommande
benämning på Kalevalahjältarnas
fader 1. stamfader), finnarnas
stora nationella hjältedikt,
utgiven som enhetligt diktverk av
E. Lönnrot (se d. o.) 1835 (ny,
utvidgad uppl. 1849). Till grundval
för K. ligga mindre sånger
(runor, se d. o.), delvis av
episkt innehåll, vilka kvarlevt på
folkets läppar och sjöngos till
ackompanjemang av kantele
(se d. o.), och som av Lönnrot
sammanfogades, delvis genom
egna tilldiktningar; i sin helhet
är K. som diktverk att betrakta
som Lönnrots skapelse. I sin
senare version omfattar K. 22,795
versrader, fördelade på 50 runor.
Dess huvudpersoner äro den
oövervinnelige men i kärlek
olyck
lige Väinämöinen samt de djärva
hjältarna Ilmarinen och
Lemmin-käinen, och dikten handlar till
väsentliga delar om dessas
friar-färder till Pohjola, ett jätteland i
n.; en viktig roll i dikten spelar
även den olycksfödde slaven
Kul-lervo. Till sin läggning är K.
starkt fantastisk och rymmer
skildringar av bl. a. hjältarnas
försök att bortröva sol och måne,
Väinämöinens färd till dödsriket,
hans besvärjelsetävlan med
Jou-kahainen och frieri till dennes
syster Aino, de bedrifter, som
utföras med tillhjälp av
talismanen Sampo etc. — De runor, som
ligga till grund för K., torde
knappast vara äldre än från år
1300; de ha antagl. uppstått i v.
Finland och i Estland och träffas
i sin högst utvecklade form i n.ö.
Finland. K. föreligger i sv. övers,
av K. Collan (1864—68; ny uppl.
1922).
Kalevipoeg (”Kalevs’ son”),
huvudpersonen i Estlands
nationalepos. Dikterna om K. samlades
och bearbetades av läkaren F.
Kreutzwald (f. 1803, d.
1882) samt utgåvos under titeln
K. 1857—61 i 20 sånger om 19,000
versrader. För estländarna ha de
haft samma betydelse som
Kale-vala för finnarna.
Kale’viska avdelningen,
beteckning för vissa, till det yngsta
urberget i Fennoskandia räknade
sedimentkomplexer (kvartsiter,
konglomerat, skiffrar m. m.), som
ha stor utbredning spec. i n. och ö.
Finland.
Kalf, Willem, f. 1621, d.
1693, holländsk stillebenmålare,
verksam i Amsterdam. I sin
kolorit påverkad av Rembrandts
ljusdunkelmåleri, står han genom sin
känsla för färgernas skiftningar
och ljusets valörer bland de allra
främsta holländska målarna.
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
