Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kannelur ... - Kanon, regel - Kanon, artilleripjäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
Kannelur—Kanon
506
vardskärl. — 2. Äldre svenskt
rymdmått = 2 stop = 4
halvstop = 8 kvarter = 32 jungfrur
= 2,617 1.
Kannelur [-ly’r], reffla å
kolonner, pilastrar o. d. (jfr
Kolonn och
Kolonnordning). — Kannele’rad,
försedd med K.
KannibaT (sp. canibal),
män-niskoätare. Kannibalismen
har i förhistorisk tid varit
utbredd över hela Europa (fynd visa
dess förekomst i Sverige) och
varit allmän på skilda ställen i de
övriga världsdelarna
(förekommer ännu på sina ställen i
Australien). Dess vanligaste orsak torde
vara tron, att man genom att
uppäta sina motståndare förvärvar
deras egenskaper.
Ka’nnstatt [-sjtatt], se
Stuttgart.
Kannstöpare, k a n n g j u t a
-r e, äldre benämning på
tenngju-tare; efter Holbergs komedi Den
politiske Kandestöber betecknar
kannstöpare en person, som utan
sakkunskap men med anspråk på
sådan uttalar sig, särskilt i
politiska frågor.
Kannväxter, arter av
Nepe’n-thes (se I n s e k t ä t a n d e
växter).
Kano Masanobu, japansk
målare, verksam på 1400-t., grundare
av konstnärsdynastin Kano,
utförde av skicklig teckning och
intensiv färggivning kännetecknade
målningar. Hans son Kano
M o t o n o b u, verksam under
förra hälften av 1500-t., blev den
egentlige huvudmannen för den
berömda Kan oskolan (se
Japansk konst sp. 82).
Ka’non (grek. kano’n), regel,
rättesnöre, som auktoritativ
ansedd skrift etc. Teol. Den i
kyrkan gällande samlingen av heliga
skrifter (bibelkanon; jfr Bibel
sp. 1433 f.) ; kyrkliga påbud
(mötesbeslut etc.) ; förteckningen
över de helgonförklarade; en året
om oföränderlig del av den
romerska mässan. — Mus.
Musikstycke, i vilket melodin i en
stämma efter vissa tidsrum upprepas
av andra stämmor i samma 1. en
olika intervall (sekund, ters,
kvart o. s. v.). Upprepningen kan
vara sträng 1. fri och inträda i rak
1. omvänd rörelse 1. utföras med
förstorade 1. förminskade
notvärden 1. med melodin förd baklänges
(k r ä f t k a n o n). K. kan även
åtföljas av fria stämmor. — Efter
att tidigt ha använts i
folkmusiken, upptogs K. på 1300-t. i
konstmusiken (caccia), där den
särskilt under 1400- och 1500-t. rönte
en livlig uppskattning. — Konsth.
Reglerna för människokroppens
måttsförhållanden, av Polykleitos
(se d. o.), åskådliggjorda i en
staty, Doryforos, även kallad K.
Kano’n (av fr. canon, från lat.
ca’nna, rör), benämning på
artilleripjäs. -—• Historik. K.
betecknade urspr. på 1400-t. i
Frankrike grövsta slaget av pjäser och
har i Sverige från 1600-t. använts
i st. f. de äldre benämningarna
”bysse” och ”stycke”, avseende
artilleripjäs i allm. I samband
med artilleriets uppdelning på
senare tid i pjäser med krökt
bana (kastpjäser) och med flack
bana har K. blivit benämningen
för sistnämnda slag men
samtidigt bibehållit sin mera allmänna
betydelse. K. bestod urspr. av ett
rör av brons 1. smitt järn, lagt i
en stock 1. låda, sedermera kallad
lavett. Den primitiva
kastkroppen, stenkulan, började på 1400-t.
ersättas med kula av järn, vid
mindre K. av bly. K. var till en
början slätborr ad och försedd med
rundkula. Vid 1800-t:s mitt inför-
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
