Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl, svenska och svensk-norska konungar - 8. Karl XIV Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Karl
586
och genomförde han en fullständig
omläggning av den svenska
utrikespolitiken, gående ut på
brytning med Napoleon, vänskap med
Ryssland, Norges förvärv som
ersättning för Finland. Första
steget togs genom förbundet med
Alexander I av Ryssland (1812),
vari han tillförsäkrade denne
hjälp av svenska trupper vid
ett ev. krig med Frankrike,
mot det att Alexander lovade
först bistå Sverige vid Norges
förvärv. På ett möte mellan K.
och Alexander i Åbo s. å.
grundlädes en personlig vänskap dem
emellan. Någon rysk hjälp erhölls
emellertid icke, varemot K. med
svenska trupper deltog i 1813 års
fälttåg mot Napoleon. K. gjorde
härvid en betydande insats genom
att planlägga de allierades
krigs-rörelser och föra befälet över den
s. k. nordarmén. Han sparade
de svenska trupperna för
angreppet på Danmark, som tvangs att
i freden i Kiel 1814 uppge Norge.
Sedan Norge av K. tvingats till
underkastelse, ingicks unionen
1814. Med både förtjänster och
brister är denna (jfr
Svensknorska unionen) i egentlig
mening K:s verk. Från den under
krigen stegrade utländska gälden
kunde K. lätt befria Sverige tack
vare Guadeloupef onden (se
Gua-deloupe). K:s yttre politik
var i det hela en fortsättning av
den 1812 inledda vänskapen med
Ryssland. Den enda konflikt av
större räckvidd, som förekom, var
om den s. k. skeppshandeln (se
d. o.). I Norge vann K. stor
popularitet, om också konflikter ej
saknades, bl. a. på grund av
norrmännens vägran att ge konungen
ökad makt. Den inre styrelsen i
Sverige förde K. med energi, och
han gav regeringsarbetet i
statsrådsberedningen en fast
organisa
tion. Han visade särskilt iver för
statsingripande på det
ekonomiska området. På riksdagen 1812
genomförde han bl. a.
bevärings-inrättningens införande och
inskränkningar i tryckfriheten.
Under åren efter kriget måste
statsarbetet till stor del inriktas
på landets ekonomiska
upphjälpande efter den svåra kris, som
ofreden framkallat. På riksdagen
1815 mötte regeringen för första
gången en opposition, som sedan
undan för undan stegrades. Dess
ledare blev något senare K. H.
Anckarsvärd, och den framträdde
i en tidningspress, vars förnämsta
alster var Aftonbladet.
Regeringen klandrades skarpt för
bristande initiativ, t. ex. i
valutafrågan (som efter ett misslyckat
försök av K. att höja kursen genom
finansoperationer med enskilda
medel först ordnades genom
myntrealisationen 1828—30), i
representationsfrågan, spörsmålen om
statsrådets organisation, om
lagreform och om friare
näringslag-stiftning. Man beskyllde K. för
benägenhet för ”allenastyrande”
och för ”gunstlingsvälde”
(särskilt M. Brahes stora inflytande).
Småningom antog oppositionen,
särskilt genom M. J.
Crusenstol-pes inflytande, en mot K.
personligen ganska hätsk ton. Före
riksdagen 1840 bildades en
”koalition” av de regeringsfientliga
kretsarna med syfte att störta
det gamla systemet och måhända
förmå K. till abdikation.
Riksdagen 1840 blev mycket stormig
och bullersam, men resultatet av
oppositionens arbete inskränkte
sig i huvudsak till
departements-styrelsens införande samt en
partiell ministerkris. De följande
åren medförde en avspänning,
och vid slutet av sin långvariga
regering kunde K. blicka tillbaka
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
