Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockboj ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Klockboj—Klokrypare
902
Klockboj, seUtprickning.
Klockdjur, se Inf u s i o n s
-d j u r sp. 1372.
Klockgjutning. Klockor gjutas
vanl. i förlorad form (se
Gjut-n i n g sp. 1278), varvid en av vax
och lera utförd modell av klockan,
d i c k e 1 n, anbringas mellan
kärnan och manteln och lösbrytes
efter gjutformens torkning.
Klockgroda, se D i s c ogl os ■
s i d a e.
Klockhoff, Daniel, f. 1840,
d. 1867, skald, docent i estetik
vid Uppsala univ. 1866. K.
framträdde i Uppsalasällskapet N. S: s
kalendrar med fina och innerliga
smådikter (samlade i Dikter,
1871). Som estetiker utgår han
från Boströms rationella
person-lighetsidealism (Om den
pantheis-tiska estetiken, 1864; Om det
tragiska, 1865).
Klockljung, se E r i c a.
Klockmetall, detsamma som
klockbrons. Se Brons.
Klockpoly’p, se P o 1 y p m a
-n e t e r.
Klockrike, socken i östergötl.
1., jämte Brunneby pastorat i
Linköpings stift. 1,160 inv.
Klockspel, ett antal
olikstämda klockor, som anslås med
hammare, vilka numera vanl. regleras
av en klaviatur. Större K.
förekomma i regel endast i kyrktorn
1. monumentala profanbyggnader
(råds- 1. stadshus). Mindre
klockspel förekomma stundom i äldre
orglar samt användas även i
militärkapell.
Klockstapel, en tornliknande,
ofta spånklädd bjälkbyggnad,
uppförd i samband med en kyrka
som upphängningsplats för
kyrkklockorna. K. av i olika landskap
starkt varierande typer, de flesta
från 1600- och 1700-t., finnas vid
ett stort antal svenska
landskyrkor.
Klockstapel. Hällestadsstapeln på
Skansen.
Klocktorn, se K a m p a n i 1.
Klockupproret, se
Dalupproren sp. 5.
Klockväxter, se
Campanu-1 a c e a e.
Klods-Hans, en 1899 uppsatt
dansk skämttidning, vars
innehåll huvudsaki. utgöres av
teckningar och anekdoter, ofta av
politisk-satirisk innebörd.
Klo’dvig (fr. Clovis, äldre
form av Louis), se Frankrike
sp. 498 f.
Klodyvel, se
Vattenskinn-baggar.
Kloe, ”den grönskande”,
binamn på Demeter (se d. o.) som
vårsåddens beskyddarinna. I
herdedikten är K. ett vanligt namn
(jfr D a f n i s).
Klofall, se Gaffel.
Klofibbla, Cre’pis tecto’rum
(fam. Compo’sitae), ört med
smala blad och gula blomkorgar,
allmän på torra ställen över hela
Sverige.
Klokrypare,
Pseudoscorpioni’-dea, en ordn. små Spindel-
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
