Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolformationen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1005 Kolformationen—Kolhydrat 1006
galla, ocli ste’ar, fett) tillhör
s t e r i’ n e r n a, kvävefria
lipoi-der, som förekomma i både
växt-och djurriket. Av dessa har K.
(djursterin) största betydelsen.
K. är en omättad, en-atomig,
sekundär alkohol (C27H46O), som
innehåller 4 kolringar och står
gallsyrorna nära. Bland
föreningarna förekomma i organismen
estrarna med fettsyror. K. finnes
i ringa mängd i de flesta
djurorganismens vätskor samt i
rikligare mängd spec. i hjärnan och
nervsystemet, i äggula, fiskrom,
mjölke och i blodkroppar, där det
ingår i cellplasmans ytskikt.
Troligen deltager K. i många fall
i bestämmandet av cellernas
per-meabilitet och dess roll, om än
outredd, för fysiologiska
processer torde vara mycket stor. K.
förekommer ofta i stor mängd vid
sjukliga förändringar, ss. i gamla
transsudat, cystor, svulster,
gallstenar m. m.
Kolformationen, annat namn
på karbonsystemet.
Kolgu’jev, ö i Norra Ishavet,
s.v. om Novaja Semlja. Tundra.
Kolh, se Kolarier.
Kolhapur [kåolapo’e]. 1.
Vasallstat i presidentskapet
Bombay, Indien. Järngruvor. Ris, vete,
socker, tobak och bomull. 7,394
kvkm. 830,000 inv. — 2.
Huvudstad i K. 1 med vackra
tempelruiner. 55,000 inv.
Kolhydra’t. Under denna
benämning sammanfattas ämnen,
vilka utgöra monoaldehyder 1.
ke-toner av flervärda alkoholer, samt
sådana, vilka uppkomma ur
nämnda föreningar genom
an-hydrisering. De innehålla kol,
väte och syre. Namnet har
uppkommit därav, att man förr
trodde, att alla dessa ämnen innehöllo
väte och syre i samma förhållande
som i vatten och att de
följakt
ligen bestodo av kol och vatten.
K. förekomma i naturen särskilt
i växtriket men även inom
djurkroppen. Kännedomen om K. har
under de senaste decennierna
avsevärt ökats, främst genom E.
Fischers arbeten. K. indelas i tre
grupper: enkla K.,
disacka-rider och
polysackari-d e r. De förstnämnda benämnas
efter syreatomernas antal
trioser, tetroser, pentoser,
h e x o s e r o. s. v. Man skiljer
vid. mellan a 1 d o s e r och k e
-t o s e r, allteftersom K.
innehåller en aldehyd- 1. en ketongrupp.
Genom inverkan av
reduktionsmedel överföras de enkla K. i
alkoholer, genom oxidation i
en-1. tvåbasiska syror. De äga
alde-hydernas 1. ketonernas
reduk-tionsförmåga. Så reducera de
alkalisk kopparlösning och
ammo-niakalisk silverlösning. Med
cyan-väte bildas additionsprodukter.
Med fenylhydrazin omsätta de sig
under vattenutträde till
hydrazo-ner, vilka vid ytterligare inverkan
övergå till osazoner, vilka för de
särskilda sockerarterna äro
synnerligen karaktäristiska och
tjäna till deras identifiering. —
Syntes av K. har länge varit
föremål för kemisternas
strävanden, men först på senare tid har
den lyckats. Vid behandling av
trioximetylen med alkali bildas
en sötaktig kropp, som visat sig
utgöra en blandning av
socker-artade ämnen. Likaledes erhålles
genom inverkan av baser på
akrolein en sockerartad produkt.
Om glycerin behandlas med brom
och soda, uppstår en blandning
av glycerinaldehyd och
dioxi-aceton, vilken med natriumhydrat
ger akros, som visat sig isomer
med druvsocker och kan överföras
såväl till detta som till
fruktsocker. Framställning av sockerarter
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
